Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
5 Mosebok 1 5 Mosebok 2 5 Mosebok 3 5 Mosebok 4 5 Mosebok 5 5 Mosebok 6 5 Mosebok 7 5 Mosebok 8 5 Mosebok 9 5 Mosebok 10 5 Mosebok 11 5 Mosebok 12 5 Mosebok 13 5 Mosebok 14 5 Mosebok 15 5 Mosebok 16 5 Mosebok 17 5 Mosebok 18 5 Mosebok 19 5 Mosebok 20 5 Mosebok 21 5 Mosebok 22 5 Mosebok 23 5 Mosebok 24 5 Mosebok 25 5 Mosebok 26 5 Mosebok 27 5 Mosebok 28 5 Mosebok 29 5 Mosebok 30 5 Mosebok 31 5 Mosebok 32 5 Mosebok 33 5 Mosebok 34Verse
5 Mosebok 4:1 5 Mosebok 4:2 5 Mosebok 4:3 5 Mosebok 4:4 5 Mosebok 4:5 5 Mosebok 4:6 5 Mosebok 4:7 5 Mosebok 4:8 5 Mosebok 4:9 5 Mosebok 4:10 5 Mosebok 4:11 5 Mosebok 4:12 5 Mosebok 4:13 5 Mosebok 4:14 5 Mosebok 4:15 5 Mosebok 4:16 5 Mosebok 4:17 5 Mosebok 4:18 5 Mosebok 4:19 5 Mosebok 4:20 5 Mosebok 4:21 5 Mosebok 4:22 5 Mosebok 4:23 5 Mosebok 4:24 5 Mosebok 4:25 5 Mosebok 4:26 5 Mosebok 4:27 5 Mosebok 4:28 5 Mosebok 4:29 5 Mosebok 4:30 5 Mosebok 4:31 5 Mosebok 4:32 5 Mosebok 4:33 5 Mosebok 4:34 5 Mosebok 4:35 5 Mosebok 4:36 5 Mosebok 4:37 5 Mosebok 4:38 5 Mosebok 4:39 5 Mosebok 4:40 5 Mosebok 4:41 5 Mosebok 4:42 5 Mosebok 4:43 5 Mosebok 4:44 5 Mosebok 4:45 5 Mosebok 4:46 5 Mosebok 4:47 5 Mosebok 4:48 5 Mosebok 4:49
Betydelse direkt
Fara att svärjer till en gudomlighet: Mosebok 4:38 i SV1917 säger att Gud förde bort och utplånade folk större och mäktigare än Israel och gav deras land till Israel som arv, som ett bevis på hans löfte och trofasthet.
Kontextuellt bakgrund
Denna vers följer Mose under Israels resa och deras införlivande i landet som Gud lovat Abraham, Isaac och Jacob. Herren framhåller hur han redan i förväg har drivit ut främmande folk framför dem och delat deras mark som arv. Det fungerar som en historisk och teologisk påminnelse om Guds trofasthet och hans rätt att ge och ta nationers land efter sin plan.
Tolkningsanmärkningar
- Guds hand sätts i verket som en frihet och dom: folk som var större och mäktigare än Israel fick sin dom och deras mark tillföll landet under Guds ledning.
- Arvet visar inte på Israels mänskliga rättfärdighet, utan på Guds gudomliga val och hans vilja att upprätta sin helige utvalde folk inom ett särskilt löfte.
- Versen är avsedd att stärka israeliternas tro och uppmuntra till lydnad, samtidigt som den korrigerar frestelsen att se sitt eget herravälde som källa till trygghet.
Tolkningsinsikter i traditionen
- Matthew Henry betonar att detta vittnar om Guds trofasthet när han håller sina löften och driver ut de som står i vägen för hans ordning. (Kort citat: ”...så som nu har skett.”)
- Albert Barnes påpekar att Guds ingripande inte förstärker Israels egen styrka utan hans vilja att uppfylla löftet genom rättvisa och barmhärtighet till sitt folk.
- Adam Clarke understryker att dessa yttre framgångar pekar mot ett djupare andligt arvet: landet som Guds gåva är tecken på hans närvaro och trofasthet bland hans folk.
Kort tematiskt fokus
Relaterade passager och korta förklaringar
- Uppenbarelse om trofasthet: Herrens fördrivning av andra folk visar att han följer sin plan trots människors osäkerhet.
- Løfte och land: Arv i landet är en manifestation av Guds löfte till patriarkerna och deras efterkommande.
- Guds närvaro bland sitt folk: Arvsfrågan pekar mot att Herren ger och skyddar sitt utvalda folk i deras vandring.
Praktiskt tillämpbar slutsats
Folket uppmanas att se Guds trofasthet i historien och därmed lita på hans ledning, särskilt när nya gränser och ansvar står framför dem. Våra egna ”länder” och vägar kan vara olika, men principen är densamma: Gud ger och förblir trofast när vi följer hans ord.
Kort referens-översikt
Cross-referenser: Josua 1:6–9 (uppmuntran till mod och lydnad inför löftet), Psaltaren 105:8–11 (Guds trofasthet i avtalen), 5 Mosebok 6:10–12 (varning och välsignelse kopplat till landets arv).