Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
5 Mosebok 1 5 Mosebok 2 5 Mosebok 3 5 Mosebok 4 5 Mosebok 5 5 Mosebok 6 5 Mosebok 7 5 Mosebok 8 5 Mosebok 9 5 Mosebok 10 5 Mosebok 11 5 Mosebok 12 5 Mosebok 13 5 Mosebok 14 5 Mosebok 15 5 Mosebok 16 5 Mosebok 17 5 Mosebok 18 5 Mosebok 19 5 Mosebok 20 5 Mosebok 21 5 Mosebok 22 5 Mosebok 23 5 Mosebok 24 5 Mosebok 25 5 Mosebok 26 5 Mosebok 27 5 Mosebok 28 5 Mosebok 29 5 Mosebok 30 5 Mosebok 31 5 Mosebok 32 5 Mosebok 33 5 Mosebok 34Verse
5 Mosebok 2:1 5 Mosebok 2:2 5 Mosebok 2:3 5 Mosebok 2:4 5 Mosebok 2:5 5 Mosebok 2:6 5 Mosebok 2:7 5 Mosebok 2:8 5 Mosebok 2:9 5 Mosebok 2:10 5 Mosebok 2:11 5 Mosebok 2:12 5 Mosebok 2:13 5 Mosebok 2:14 5 Mosebok 2:15 5 Mosebok 2:16 5 Mosebok 2:17 5 Mosebok 2:18 5 Mosebok 2:19 5 Mosebok 2:20 5 Mosebok 2:21 5 Mosebok 2:22 5 Mosebok 2:23 5 Mosebok 2:24 5 Mosebok 2:25 5 Mosebok 2:26 5 Mosebok 2:27 5 Mosebok 2:28 5 Mosebok 2:29 5 Mosebok 2:30 5 Mosebok 2:31 5 Mosebok 2:32 5 Mosebok 2:33 5 Mosebok 2:34 5 Mosebok 2:35 5 Mosebok 2:36 5 Mosebok 2:37


5 Mosebok 2:31 – SV1917
Immediate setting: Herren talar till Moses och Israel när de närmar sig landet som tillhör Edom och vidare, under vandringen i öknen. I denna vers griper Gud in i historien genom att ange sin plan: Han börjar giva Sihon och hans land i deras våld och uppmanar folket att börja inta området så att det blir deras besittning. Detta följer i ordningen av Jorden som Gud vill låta Israel få efter långvariga år av ökenvandring och barmhärtighet i deras genomgång av andra folks länder.
Vad texten säger om Gud och tro
Texten betonar Guds aktiva ledning och befriande hand. Han går före folket och beslutar om gränser och förmåga. Genom att säga “jag begynner nu att giva Sihon och hans land i ditt våld” visar Gud sin trofasthet att hålla sina löften till Abraham, Isak och Jakob, samtidigt som han sätter riktningen för Israels erövring. Det är en påminnelse om att gudomlig kallelse och mänsklig handling sammanfaller: människorna måste gå i tro och följa Guds vägledning för att erfara hans land och välsignelse.
Orden och bilderna
”Giva i ditt våld” pekar inte på våld för dess egen skull, utan på Guds rättvisa och överflödande nåd i att ge landet till sitt folk. Att “intaga” landet innebär inte först världslig storslagenhet utan trohetens lydnad inför Guds plan. Detta är ett exempel på hur gudstjänstens liv ofta förutsätter ett aktivt steg i lydnad: Gud ger, men människor tar emot genom tro och handlingsvilja.
Relationer till andra bibelställen
Koppling till löftet om Eretz och Guds sändebud: I Josua 1 och vidare ser vi hur Gud tar ledningen och lovar att vara med. Förbindelsen till Kapitel 2 och Efterresande: Sihon var kung i Heshbon; landet ges till Israel som en del av den större befrielsehon som lyser genom hela 2 Mosebok och de påföljande böckerna. Andra sammanhang där Gud leder genom fienders gränser och ger landet till sitt utvalda folk kan tas i beaktande när man läser om erövringarna i Josua och Domarboken.
Cross-referenceförbindelser:
För varje hänvisning gäller att Guds ledning alltid går före människans handlingar: han gör vägen tydlig och ger det landet han lovat, samtidigt som hans folk kallas att gå i tro och lydnad.
Till vår tid – tillämpning
Texten påminner om att Gud leder i vår egen vandring och kallelse. När vi står inför nya uppgifter eller utmaningar, uppmuntrar den tilltro till Guds plan och villighet att gå fram i tro, även när vägen känns osäker. Guds löften om närvaro och ledning gäller också idag – han gör vägar där det verkar vara obebyggt, och vår uppgift är att lyssna, lita och agera i tro.
Kort sammanfattning
Gud aktiverar sin plan att ge landet till Israel och uppmanar dem att börja erövra Sihons land. Lydnad och tro går hand i hand med Guds trofasthet och ledning. Texten lockar till förtröstan på Guds planer och vår del i att följa honom steg för steg.
Observandum: Inga direkta längre citat från Henry, Barnes eller Clarke används här, men deras sätt att lyfta fram Guds ledning och undervisning genom historien inspirerar synen på hur Gud verkar i Israels erövring.