Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
5 Mosebok 1 5 Mosebok 2 5 Mosebok 3 5 Mosebok 4 5 Mosebok 5 5 Mosebok 6 5 Mosebok 7 5 Mosebok 8 5 Mosebok 9 5 Mosebok 10 5 Mosebok 11 5 Mosebok 12 5 Mosebok 13 5 Mosebok 14 5 Mosebok 15 5 Mosebok 16 5 Mosebok 17 5 Mosebok 18 5 Mosebok 19 5 Mosebok 20 5 Mosebok 21 5 Mosebok 22 5 Mosebok 23 5 Mosebok 24 5 Mosebok 25 5 Mosebok 26 5 Mosebok 27 5 Mosebok 28 5 Mosebok 29 5 Mosebok 30 5 Mosebok 31 5 Mosebok 32 5 Mosebok 33 5 Mosebok 34Verse
5 Mosebok 32:1 5 Mosebok 32:2 5 Mosebok 32:3 5 Mosebok 32:4 5 Mosebok 32:5 5 Mosebok 32:6 5 Mosebok 32:7 5 Mosebok 32:8 5 Mosebok 32:9 5 Mosebok 32:10 5 Mosebok 32:11 5 Mosebok 32:12 5 Mosebok 32:13 5 Mosebok 32:14 5 Mosebok 32:15 5 Mosebok 32:16 5 Mosebok 32:17 5 Mosebok 32:18 5 Mosebok 32:19 5 Mosebok 32:20 5 Mosebok 32:21 5 Mosebok 32:22 5 Mosebok 32:23 5 Mosebok 32:24 5 Mosebok 32:25 5 Mosebok 32:26 5 Mosebok 32:27 5 Mosebok 32:28 5 Mosebok 32:29 5 Mosebok 32:30 5 Mosebok 32:31 5 Mosebok 32:32 5 Mosebok 32:33 5 Mosebok 32:34 5 Mosebok 32:35 5 Mosebok 32:36 5 Mosebok 32:37 5 Mosebok 32:38 5 Mosebok 32:39 5 Mosebok 32:40 5 Mosebok 32:41 5 Mosebok 32:42 5 Mosebok 32:43 5 Mosebok 32:44 5 Mosebok 32:45 5 Mosebok 32:46 5 Mosebok 32:47 5 Mosebok 32:48 5 Mosebok 32:49 5 Mosebok 32:50 5 Mosebok 32:51 5 Mosebok 32:52



Betydelsen av 5 Mosebok 32:47 (SV1917)
Detta ord är inte tomt eller oviktigt. Det gäller ert liv och era efterkommande. Genom detta budskap skall ni leva länge i landet som Herren ger er när ni kommer över Jordan – och ni skall taga det i besittning.
Bakgrund och sammanhang
I det självständiga kapitlet 32 blommar Mose från Galileens övre sluttningar över Guds folk innan han går in i landet. Sången i denna vers är en del av Mosen vältaliga uppmaning: följsamhet och lydnad kommer att bära lifligt liv och fröjd i landet som Gud lovat. Budskapet är inte bara en moralisk nyckelordning utan en välsignad relation till Gud som skänker stabilitet och långvarig växt i ett löftefullt land.
Tolkningsanteckningar
Fokus ligger på att orden är levande och för verkligheten – inte bara teoretiska regler. Även om förbundet och lagen bärs fram som ett villkor, speglar texten Guds trofasthet och folkets ansvar att leva i ett gemensamt kända sanning. Långt liv i landet fungerar som ett tecken på guds välsignelse när tro och lydnad sammanfaller.
Huvudgrepp och insikter
Relaterade passager och betydelsefulla kopplingar
1) Ordet som leder till liv: liknande teman återfinns där förklaringen av att leva i Guds ord och följa hans bud ger långvarig välfärd. Förbindelse med Mose 6:24–25 betonar livets ord i tron och lydnad.
2) Långt liv som tecken på lydnad: paralleller finns i de explicita välsignelse och förbannelse-delarna i Mosebok 11, där välsignelser följer trofast lydnad.
3) Guds trofasthet i löften: kopplingar till Josua och domarboken där nationell trofasthet leder till befrielse och stamarnas säkerhet i landet.
Kort praktisk tillämpning
Vandra i Guds ord som en levande norm för vardagen. Lita på hans löfte om välsignelse när du håller dig till hans bud, och se hur livet i gemenskapen med Gud blir grundläggande för familj, samhälle och framtid.
Citat från äldre kommentarister (översikt)
Matthew Henry betonar att lydnaden till Guds ord ger liv och förkunnar att löftet om landet är ett resultat av trofast tro och lydnad. Albert Barnes påpekar att orden inte är tomma regler utan livets väg under Herrens närvaro. Adam Clarke sammanfattar att detta är ett uppmanande löfte som uppmuntrar till trofasthet trots prövningar.
Avslutande tanke
Versens kärna är att Guds ord formar livet och den kollektiva framtiden. Genom lydnad till lagen speglas Guds trofasthet och landet blir ett tecken på hans godhet som ledsagare till evigt hopp.