Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Daniel 9:1 Daniel 9:2 Daniel 9:3 Daniel 9:4 Daniel 9:5 Daniel 9:6 Daniel 9:7 Daniel 9:8 Daniel 9:9 Daniel 9:10 Daniel 9:11 Daniel 9:12 Daniel 9:13 Daniel 9:14 Daniel 9:15 Daniel 9:16 Daniel 9:17 Daniel 9:18 Daniel 9:19 Daniel 9:20 Daniel 9:21 Daniel 9:22 Daniel 9:23 Daniel 9:24 Daniel 9:25 Daniel 9:26 Daniel 9:27



Översikt över Daniel 9:15
I Daniel 9 ber Daniel en bön som andas ödmjuk ånger och hopp. Vers 15 riktar sig till Herran vår Gud, den som har visat stor kärlek och trofasthet mot sitt folk genom historien. I denna rad upprepar han vad som drabbat folket och erinrar om Guds kraftfulla ingripanden i förflutet tid, särskilt befrielsen ur Egypten. För SV1917-översättningen står orden i en ton av åkallan och tro på Guds namn.
Inom Daniel 9 ligger den centrala bönen i en tid av sorg och dröjsmål. Daniel minns Guds trofasthet i förväg och erkänner att folket har syndat och varit ogudaktiga. Vers 15:s tack och bekännelse kopplar samman den historiska frälsningen med nuet och skapa en förväntan på gudomlig barmhärtighet.
Den centrala lärdomen är att bedjande trofasthet vilar på Guds namn och mäktiga ingripande i historien. När vi erkänner både våra misslyckanden och Guds trofasthet, öppnar vi dörren för barmhärtighet och förnyad nåd. Namnet och gärningen hos Gud i Egyptens befrielse fungerar som ett mönster: han är den som förut har blivit ett namn bland folket genom under och frälsning, och han verkar åter i nåd när vi åkallar honom.
Källa från liknande bönestil finner man i andra böner som erkänner synd och ber om nåd, där man binder Guds uppenbarelse i historien med den nuvarande dyningen av nåd i åkallan.
Daniel 9 knyter samman det personliga åkallet med nationell identitet: trots misslyckanden är Guds trofasthet större än människans fel. Detta påminner om bönens kraft när den baseras på Guds namn och verk i historien.
Daniel 9:15 uppmanar till ödmjuk bön inför en Gud som har räddat sitt folk ur Egyptens land. Det påminner om att när synd bekännandet möter Guds trogna hand, öppnas vägen till nåd och förnyelse.
Exodus 6–15 pekar mot Guds befrielse och hans namn i historisk frälsning. Psalm 106:1-2 visar samma tema om Guds trofasthet när folket bekänner sina synder. Daniel 9 läser du också i ljuset av 1. År 9 i Daniels bok där bönen avslutas i hopp om att Gud ska uppfylla sina löften.
Observera: Endast korta, intressanta citat från kommentatorer används här när det passar kontexten och källfaktagranskningen.
Originalkällor i översättningen: SV1917.