Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Daniel 2:1 Daniel 2:2 Daniel 2:3 Daniel 2:4 Daniel 2:5 Daniel 2:6 Daniel 2:7 Daniel 2:8 Daniel 2:9 Daniel 2:10 Daniel 2:11 Daniel 2:12 Daniel 2:13 Daniel 2:14 Daniel 2:15 Daniel 2:16 Daniel 2:17 Daniel 2:18 Daniel 2:19 Daniel 2:20 Daniel 2:21 Daniel 2:22 Daniel 2:23 Daniel 2:24 Daniel 2:25 Daniel 2:26 Daniel 2:27 Daniel 2:28 Daniel 2:29 Daniel 2:30 Daniel 2:31 Daniel 2:32 Daniel 2:33 Daniel 2:34 Daniel 2:35 Daniel 2:36 Daniel 2:37 Daniel 2:38 Daniel 2:39 Daniel 2:40 Daniel 2:41 Daniel 2:42 Daniel 2:43 Daniel 2:44 Daniel 2:45 Daniel 2:46 Daniel 2:47 Daniel 2:48 Daniel 2:49



Daniel 2:20 (SV1917) – Lova Guds namn från evighet till evighet
Översiktlig inblick: I Daniels andra kapitel vänds blickarna från den världsliga uppvisningen av kung Nebuds stora dröm till ett svar som sätter Gudets ovanskliga makt i centrum. När Daniel, som fått uppenbarelse och tolkning av en hemlig dröm, prisar Guds namn, lyfts vishet och makt upp som hans egendom. Versen blir en tydlig deklaration: Guds härskarvärld står över människans planer, och hans vishet omfattar allt som sker i riket och historien.
Versens plats i kapitlet
I sammanhanget uppenbarar Daniel att han kan tolka Nebukadnessars dröm av ett stora bild, genom Guds kraft. Daniel vänder sig nu till en tillbedjan och erkännande: vishet och makt är Guds, han tillhör evigheten. Detta följer direkt efter att han prisar Guds uppenbarelse och tacksamhet över att ha blivit förtrogen med helig kunskap. Versen fungerar som en teologisk deklaration som definierar hela Daniels uppdrag: Gud är den som leder historien genom vishet och makt.
Huvudlärdom
Huvudlärdomen är att all vishet och all makt tillhör Gud. Daniel sätter ord på en bekännelse som erkänner att det som mänskligt uppfattas som ”klokskap” och ”makt” får sin sanna mening endast i Guds eviga namn och natur. Denna sång av tillbedjan påminner troende om att alla gudomliga gåvor och all överblixt makt har sitt syfte i Guds ära och i hans plan för världen.
Samband med andra bibelställen
– Jämförelse med Jakobs vältaliga erkännande i 1 Mos 49:18 om hur Gud ger vishet till de som fruktar honom. Denna tanke återkommer i Daniels vittnesbörd där vishet och makt hör Gud till och blir redskap för hans syften.
– I Rom 11:33–36 uppmanas troende att prisas Gud för hans hemliga råd, hans olika vägar och hans svåra beslut; Daniels ord speglar en liknande tillbedjan över Guds överhöghet.
– I Uppenbarelsen skildras Guds makt som upphöjd över varje rike och rorsman, vilket bekräftar att all vishet och all styrka härstammar från honom som är evig.
Praktisk tillämpning
Sammanfattning
Daniel 2:20 höjer ett grundläggande budskap: Lovet tillhör Guds namn från evighet till evighet, för Gud innehar vishet och makt i överflöd. Denna sång av erkännande förstärker Daniels uppdrag och fungerar som en ebba i hans vittnesbörd om Guds ledning av världshistorien. Genom hela kapitlet framträder Guds suveränitet som inneboende i hantering av drömmen och dess tolkning, och i denna vers uppmanas troende att dela denna perspektiv av guds ära.
Citat från äldre kommentatorer (återgivna korta utdrag)
Adam Clarke klargör att Daniels ord uttrycker en manskapad tro på Guds oändliga härlighet och makt. Albert Barnes betonar att vishet och makt är Guds egendom och att människan får delar av dessa gåvor endast genom honom. Matthew Henry påpekar att erkännandet av Guds evighet och överhöghet är nödvändigt som bakgrund för all mänsklig insikt och regering.
Korta korsreferenser och hänvisningar
– Jak. 1:5: Gud ger vishet; uppmaning att fråga honom utan att tveka.
– Rom 11:33–36: Vår Gud är uppenbarelse av vishet och kraft i historien.
– Uppenbarel 19:6: Herren Gud Allsmäktig är mäktig till evig ära.