Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Kolosserbrevet 1:1 Kolosserbrevet 1:2 Kolosserbrevet 1:3 Kolosserbrevet 1:4 Kolosserbrevet 1:5 Kolosserbrevet 1:6 Kolosserbrevet 1:7 Kolosserbrevet 1:8 Kolosserbrevet 1:9 Kolosserbrevet 1:10 Kolosserbrevet 1:11 Kolosserbrevet 1:12 Kolosserbrevet 1:13 Kolosserbrevet 1:14 Kolosserbrevet 1:15 Kolosserbrevet 1:16 Kolosserbrevet 1:17 Kolosserbrevet 1:18 Kolosserbrevet 1:19 Kolosserbrevet 1:20 Kolosserbrevet 1:21 Kolosserbrevet 1:22 Kolosserbrevet 1:23 Kolosserbrevet 1:24 Kolosserbrevet 1:25 Kolosserbrevet 1:26 Kolosserbrevet 1:27 Kolosserbrevet 1:28 Kolosserbrevet 1:29



Kolosserbrevet 1:21 i SV1917 i sammanhanget
I sammanfattningen av Kristi uppenbarelse och ingången till dem som tidigare var främmande för Gud, talar versen om människornas avstånd från Gud innan tron. I föregående verser betonas Kristi överhöghet och försoning; här tilläggs konsekvensen av människans tillstånd utan Kristus: att vara avskild från Gud i sinne och relation. Texten pekar på förvandlingen som sker genom att Gud genom Kristus verkar en ny verklighet i människors liv, så att de som tidigare varit fiender till Gud nu återvänder till gemenskap och fred.
Versen förklarar att frälsningen inte bara är en teologisk sanning utan en personlig förändring. Det som tidigare präglade sinnelaget – fiendskap och en benägenhet att handla ont – övervinns när Guds hand ingriper. Det nya tillståndet består i en återföring till Gud och i vad Paulus beskriver som försoning genom Kristus, där Jesus’ död och uppståndelse öppnar vägen till rättfärdighet och gemenskap.
- Kolosserbrevet 1:13–14 beskriver hur Gud frigör från mörkrets makt och för in i sitt älskade Sonljus, vilket förstås som grunden för att återknytandet till Gud sker. - Romarbrevet 5:10–11 vår förståelse av ett försonat liv genom Kristus, där fiendskapen upplöses och vi räknas som vänner hos Gud. - Efesierbrevet 2:12–13 visar samma tema av avstånd och närhet: utan Kristus var de utan Kristus och utan medborgarskap i Israel, men nu har de blivit delaktiga i Guds hus.
När vi får del av Guds försoning får sinnelaget en ny riktning. Det handlar inte om att uppföra självsäkerhet i våra egna gärningar, utan om att vänja oss vid Guds sätt att leva: ödmjukhet, kärlek och lydnad. Denna förvandling speglas i hur vi bemöter andra och hur vi väljer det som hedrar Gud i vardagen.
Adam Clarke: “Genom Kristi död blir våra fiendskap till vänskap, och vår sinnes förvandling leder till ett liv i helighet.”
Albert Barnes: “Själens försoning uppstår när vi överlämnar oss till Guds verk i Kristus och ger upp våra tidigare fiender till en ny tro.”
Matthew Henry: “Guds kärlek förvandlar stängda dörrar till öppna gemenskaper; från fiendskap erhålls fred.”
Kol 1:13–14 visar roten till vår befrielse i Kristus och vår försoning med Gud. Rom 5:10–11 förtydligar hur fiendskapen upphör genom försoningen. Ef 2:12–13 beskriver den tidigare avståndet och den nya närheten i Kristus.
Kol 1:21 påminner om att förr var vi långt borta från Gud och föreföll som fiender i sinnets rekonstruktion. Genom Kristus försonas vi och får ett nytt liv där det ontiga inte längre styr. Det är Guds verk, som leder oss från avstånd till gemenskap och fromhet.