Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Apostlagärningarna 1 Apostlagärningarna 2 Apostlagärningarna 3 Apostlagärningarna 4 Apostlagärningarna 5 Apostlagärningarna 6 Apostlagärningarna 7 Apostlagärningarna 8 Apostlagärningarna 9 Apostlagärningarna 10 Apostlagärningarna 11 Apostlagärningarna 12 Apostlagärningarna 13 Apostlagärningarna 14 Apostlagärningarna 15 Apostlagärningarna 16 Apostlagärningarna 17 Apostlagärningarna 18 Apostlagärningarna 19 Apostlagärningarna 20 Apostlagärningarna 21 Apostlagärningarna 22 Apostlagärningarna 23 Apostlagärningarna 24 Apostlagärningarna 25 Apostlagärningarna 26 Apostlagärningarna 27 Apostlagärningarna 28Verse
Apostlagärningarna 13:1 Apostlagärningarna 13:2 Apostlagärningarna 13:3 Apostlagärningarna 13:4 Apostlagärningarna 13:5 Apostlagärningarna 13:6 Apostlagärningarna 13:7 Apostlagärningarna 13:8 Apostlagärningarna 13:9 Apostlagärningarna 13:10 Apostlagärningarna 13:11 Apostlagärningarna 13:12 Apostlagärningarna 13:13 Apostlagärningarna 13:14 Apostlagärningarna 13:15 Apostlagärningarna 13:16 Apostlagärningarna 13:17 Apostlagärningarna 13:18 Apostlagärningarna 13:19 Apostlagärningarna 13:20 Apostlagärningarna 13:21 Apostlagärningarna 13:22 Apostlagärningarna 13:23 Apostlagärningarna 13:24 Apostlagärningarna 13:25 Apostlagärningarna 13:26 Apostlagärningarna 13:27 Apostlagärningarna 13:28 Apostlagärningarna 13:29 Apostlagärningarna 13:30 Apostlagärningarna 13:31 Apostlagärningarna 13:32 Apostlagärningarna 13:33 Apostlagärningarna 13:34 Apostlagärningarna 13:35 Apostlagärningarna 13:36 Apostlagärningarna 13:37 Apostlagärningarna 13:38 Apostlagärningarna 13:39 Apostlagärningarna 13:40 Apostlagärningarna 13:41 Apostlagärningarna 13:42 Apostlagärningarna 13:43 Apostlagärningarna 13:44 Apostlagärningarna 13:45 Apostlagärningarna 13:46 Apostlagärningarna 13:47 Apostlagärningarna 13:48 Apostlagärningarna 13:49 Apostlagärningarna 13:50 Apostlagärningarna 13:51 Apostlagärningarna 13:52



Apostlagärningarna 13:21 (SV1917)
Text i sammanhanget: Efter att ha beskrivit hur Guds Ande led Paulus och Barnabas i deras uppdrag bland 70 judefolk och hedningar, återvänder berättelsen till Israels historia för att illustrera Guds ledning genom tiden. Det nämns att folket begärde en konung, och Gud gav dem Saul, Kis’ son, en man av Benjamin stam, för en tid av fyrtio år.
Versen fungerar som en historisk referens som viser hur Gud överlämnar folkets önskan när deras hjärtan söker mänsklig ledning i stället för Guds väg. Saul blir en teckenhandling: han väljs av Gud och ges som ledare under en bestämd period för att uppfylla Guds rättfärdiga plan, även om Saul senare får en komplex och ambivalent roll i den bibliska berättelsen. Här ser man Guds kontroll över historien, samtidigt som människans målsättningar och val får konsekvenser inom Guds större syfte.
• 1 Samuelsboken 9–12 beskriver hur Saul väljs och vad hans ledarskap innebär. Det ger viktiga detaljer om konungadömet som bakgrund till Lukas beskrivning i Apostlagärningarna.
• Romarbrevet 8:28–30 och Efesierbrevet 1:11 betonar hur allt som sker är förenat med Guds syfte och förutbestämt mål, även när människors val ser annorlunda ut.
• 1 Cor 1:26–29 visar hur Gud ofta väljer oansenliga och svaga människor för att tydliggöra att all ära tillhör Gud.
Värdet i denna vers ligger i hur Guds planer ofta övervinner vår begäran om enkelklinga och större säkerhet. Det uppmanar till ödmjukhet inför beslut och förlitar sig på Guds vägledning i varje ledarskap och mission. Samtidigt varnar den för att låta människors önskningar styra vår tro och vårt uppdrag; vårt fokus bör vara att följa Guds kallelse och tidsbestämda ledning.
I Apostlagärningarna 13:21 visas hur Gud, i historien om Israel, ger folket en kung som ledare under en bestämd period när de begär det. Församlingen får därmed en bild av gudomlig kontroll och mänsklig frihet i ledarskapets roll, vilket tempteras av både tröst och prövning i uppdraget att sprida evangeliet.
Matthew Henry: ”Gud tillåter dem att få vad de begär, men det går inte utan lärdom.”
Albert Barnes: ”Gud styr även de mänskliga händelserna och låter kungens uppgång och fall fungera inom sin större plan.”
Adam Clarke: ”Sauls regering beskriver hur Gud arbetar genom tidens gång och disciplinerar sin people.”
Cross-references
• 1 Samuelsboken 9–12: Kungadömets ursprung och Sauls utval. Förklarar hur Saul lämnar ett arv av osäkerhet men samtidigt uppfyller en funktion i Guds plan.
• Rom 8:28: Allt samverkar för dem som älskar Gud, och det har relevans för att förstå hur Saul uppstod i Guds övergripande syfte.
• 1 Kor 1:26–29: Gud använder det svaga och ringa; hur ledarskap och uppdrag ofta överensstämmer med detta mönster.