Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Matteus 1 Matteus 2 Matteus 3 Matteus 4 Matteus 5 Matteus 6 Matteus 7 Matteus 8 Matteus 9 Matteus 10 Matteus 11 Matteus 12 Matteus 13 Matteus 14 Matteus 15 Matteus 16 Matteus 17 Matteus 18 Matteus 19 Matteus 20 Matteus 21 Matteus 22 Matteus 23 Matteus 24 Matteus 25 Matteus 26 Matteus 27 Matteus 28Verse
Matteus 17:1 Matteus 17:2 Matteus 17:3 Matteus 17:4 Matteus 17:5 Matteus 17:6 Matteus 17:7 Matteus 17:8 Matteus 17:9 Matteus 17:10 Matteus 17:11 Matteus 17:12 Matteus 17:13 Matteus 17:14 Matteus 17:15 Matteus 17:16 Matteus 17:17 Matteus 17:18 Matteus 17:19 Matteus 17:20 Matteus 17:21 Matteus 17:22 Matteus 17:23 Matteus 17:24 Matteus 17:25 Matteus 17:26 Matteus 17:27



Matteus 17:17 – Överläggningens sorg över tvivlande tro
Jesus uttrycker sin frustration över en troendeult släkte som inte tror eller förlåter sig. Han kallar dem otrogna och vrånga och uppmanar dem att föra fram mannen till sig för att ge honom helandet och undervisning om tro och ödmjukhet inför Gud.
1. Kontext och bakgrund
Berättelsen följer händelserna på bergsförklaringen och den efterföljande nedstignen där lärjungarna misslyckas med att driva ut en demon. Folket frågar varför de inte kunde göra det, och Jesus svarar med sin vädjan om tro. Denna scen är en del av Jesu vandring mot Jerusalem där han förbereder lärjungarna för hans lidande och uppståndelse. SV1917:s ordval speglar en stark ton av missnöje över bristande tro i ett reformerat och undervisande sammanhang.
2. Tolkningspunkter
- Otillförlitlig tro: “Otrogna och vrånga släkte” pekar inte endast mot de som förnekar Gud utan mot en avbruten tro som saknar undergivenhet och ödmjukhet inför Guds mäktiga verk.
- Härdnad och tålamod: ”Hur länge måste jag härda ut med eder?” visar Jesus som undervisar i tålamodets gräns och barmen mot tvivlet samtidigt som hans kraft finns tillgänglig när tro nalkas.
- Förning av mannen: “Fören honom hit till mig” visar att Jesus själv tar initiativet att möta människans behov, och lärjungarna får se att tro och bön tillsammans är vägen till helande.
3. Salo och iakttagelser från tidigare kommentarer
Enligt Matthew Henry framhävs att Jesu kraft är lika tillgänglig men kräver respekt och tro hos de som ber. Albert Barnes betonar att tystnad inför Guds kraft och väntan i tro ofta avslöjas i vår oförmåga att fullständigt lita. Adam Clarke påpekar att denna starka uttalelse inte syftar till fördömande utan att belysa människors svaghet och behov av en tro som överger mänskliga sätt att förlita sig på experter eller yttre metoder. Denna sammansatta bild visar att helandet kräver en tro som är öppen för Guds ingripande, inte enbart människans bedömningar.
4. Kort temaöversikt
5. Relaterade bibeltexter och korta förklaringar
- Markus 9:29 – Jesus förklarar att vissa andar kräver bön och fasta; tro och gemenskap med Gud övervinner hindranden. Förklaring: tro och hängiven bön förstärker helandenättverket.
- Lukas 9:1–2 – Jesus ger lärjungarna auktoritet och kraft att driva demoner; här betonas att tro kombinerad med Guds kraft är nyckeln. Förklaring: mot bakgrund av tidigare händelser tydliggörs graden av beroende av Guds ingripande.
- Markus 9:28–29 – Jesus förkunnar att vissa svårigheter kräver bön och fasta; uppmuntrar tro som söker Guds nåd. Förklaring: uthållig bön kopplas till två vägar – tro och disciplin.
6. Praktisk tillämpning
Detta stycke uppmanar troende till ödmjuk undersökning av sin tro: är vår försäkran om Guds makt baserad på övertygelse och bön, eller litar vi bara på yttre metoder? Lär oss att vända oss till Jesus som initiativtagare när vi står inför omöjliga uppgifter, och att söka hans närvaro i varje situation med ödmjukhet och tro.
7. Avslutande reflektion
Jesus’ starka ord varningar mot sättet som tro och tvivel kan blandas i ett folks hjärta. Men hans närvaro och befallning till att föra mannen till sig bjuder in tro som är öppen för hans kraft. Denna balans mellan rättfärdighet, tålamod och bön är en modell för hur vi möter våra egna och andras brister inför Gud.