Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Markus 15:1 Markus 15:2 Markus 15:3 Markus 15:4 Markus 15:5 Markus 15:6 Markus 15:7 Markus 15:8 Markus 15:9 Markus 15:10 Markus 15:11 Markus 15:12 Markus 15:13 Markus 15:14 Markus 15:15 Markus 15:16 Markus 15:17 Markus 15:18 Markus 15:19 Markus 15:20 Markus 15:21 Markus 15:22 Markus 15:23 Markus 15:24 Markus 15:25 Markus 15:26 Markus 15:27 Markus 15:28 Markus 15:29 Markus 15:30 Markus 15:31 Markus 15:32 Markus 15:33 Markus 15:34 Markus 15:35 Markus 15:36 Markus 15:37 Markus 15:38 Markus 15:39 Markus 15:40 Markus 15:41 Markus 15:42 Markus 15:43 Markus 15:44 Markus 15:45 Markus 15:46 Markus 15:47



Översikt och sammanhang
I Markus 15:7 möter vi Barabbas, fången som jämte andra hade varit inblandad i upplopp och som under detta upplopp begått dråp. Denna vignette är placerad i berättelsen om Jesu rättegång och överlåtelse till folket, där Jesus ställs bredvid Barabbas som en slags spegel till den som i vår värld ofta väljs bort eller nedvärderas. Genom att tydliggöra Barabbas identitet och vad han representerar, belyser evangelieförfattaren hur människors bedömningar ofta står i kontrast till Guds nåd och rättvisa. SV1917 översättningen fångar den rörelse där några människors uppror blir en symbol för uppriktighetens och viljornas frihet, medan Jesus står som den oskyldige som tar på sig straffet.
Versens ord och betydelse
“Och där fanns då en man, han som kallades Barabbas, vilken satt fängslad jämte de andra som hade gjort upplopp och under upploppet begått dråp.”
Barabbas namn betyder troligen ”faderns/sonens farbroder” eller mer allmänt ”främmande man”, men i evangelierna fungerar han som en brokig bild av upprorisk frihet och rättfärdighet som människorna önskar få fri; i stället möter de en frälsning som kommer genom lidande och rättfärdighet. Parallellt med Jesu egna anklagelser och dom visar texten hur folket med sin röst väljer den anklagade förbrytaren fri istället för den oskyldige Messias.
Huvudpoängen i sammanhanget
Teksten visar tre saker samtidigt: (1) mänsklighetens frestelse att frihet och rättfärdighet definieras av handlingar som gynnar oss eller upprör oss, (2) Guds nåd som erbjuder förlåtelse utan villkors-uppfyllelse, och (3) Jesu frivilliga öde att bära andra människors skuld. Barabbas representerar upprorisk frihet och brott, medan Jesus representerar den osjälviska kärleken som tar vårt straff. Denna parvisa kontrast var ofta använd av gamla kommentatorer för att visa hur människan ibland väljer fel väg när kommersiell eller politisk frihet står i fokus framför rättfärdighet och nåd.
Livslektioner och praktisk tillämpning
Korsreferenser och anslutningar
En liknande dynamik förekommer i: - Rom 3:25–26, där Kristus upplöser människans skuld genom sin död – en frihet som inte bygger på våra gärningar utan på hans nåd. Kort kommentar: när Paulus talar om försoningens nåd, ser man hur oskyldiges straff blir ersatt av nåd.
- 2 Kor 5:21, där Kristus blir till vår rättfärdighet genom sin överste-offerdon. Kort kommentar: Guds rättvisa upprättas genom Kristi strävan på korset, medan vi frias.\n
- Fil 2:7–8, där Jesus tar en tjänarart och döljer sin härlighet i lydnad till döden, för att därigenom skänka frälsning till fördrivna och syndiga människor. Kort kommentar: oskyldig blir lidande så att de skyldiga kan få livet.
Sammanfattning och avslutning
Markus 15:7 sätter fokus på hur människors beslut ofta speglar våra förväntningar på frihet och rättvisa snarare än Guds nåd. Barabbas står som kontrast till Kristus: den ene är en fånge som representerar uppror och brott, den andre är den oskyldige som frivilligt bär vårt straff. Kristi kors blir därmed den yttersta försoningen, medan människors röst ibland väljer frihet utan ansvar. Genom att se Barabbas och Jesus sida vid sida uppmuntras troende att söka en djupare rättfärdighet som inte bara uppnås genom våra gärningar utan genom Kristi offer och vår tro på det.
Kända kommentarer i sammanhanget anknyter till Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke. Uttryck i deras arbete som kan användas att fördjupa förståelsen är:
— Matthew Henry: “The people cry, Barabbas; but Christ loved us and gave himself for us.”
— Albert Barnes: “Barabbas being pardoned, and Christ rejected, shows the preference of man's judgment over God's mercy.”
— Adam Clarke: “Barabbas, a robber, a murderer, a seducer; yet Christ is offered as the sacrifice for him as well as for us.”