Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Markus 14:1 Markus 14:2 Markus 14:3 Markus 14:4 Markus 14:5 Markus 14:6 Markus 14:7 Markus 14:8 Markus 14:9 Markus 14:10 Markus 14:11 Markus 14:12 Markus 14:13 Markus 14:14 Markus 14:15 Markus 14:16 Markus 14:17 Markus 14:18 Markus 14:19 Markus 14:20 Markus 14:21 Markus 14:22 Markus 14:23 Markus 14:24 Markus 14:25 Markus 14:26 Markus 14:27 Markus 14:28 Markus 14:29 Markus 14:30 Markus 14:31 Markus 14:32 Markus 14:33 Markus 14:34 Markus 14:35 Markus 14:36 Markus 14:37 Markus 14:38 Markus 14:39 Markus 14:40 Markus 14:41 Markus 14:42 Markus 14:43 Markus 14:44 Markus 14:45 Markus 14:46 Markus 14:47 Markus 14:48 Markus 14:49 Markus 14:50 Markus 14:51 Markus 14:52 Markus 14:53 Markus 14:54 Markus 14:55 Markus 14:56 Markus 14:57 Markus 14:58 Markus 14:59 Markus 14:60 Markus 14:61 Markus 14:62 Markus 14:63 Markus 14:64 Markus 14:65 Markus 14:66 Markus 14:67 Markus 14:68 Markus 14:69 Markus 14:70 Markus 14:71 Markus 14:72



Markus 14:41 (SV1917) — Kontext och betydelse
I Markus 14 följer berättelsen om Jesu sista nattvard och hans överlackering inför domstol. Här är Jesus återigen i regionssammanhanget med sina lärjungar i Getsemane, där han har bett tre gånger om att passera den stund som väntar honom. Detta verspass hämtar sin ton av både brådska och skrignöd, när Jesus säger att tiden är inne och att människosonen nu skall bli överlämnad i syndarnas händer. Det är en avslutande bekräftelse av det föregående skedet i Getsemane och pekar mot den akt av undergivenhet och uppoffring som följer.
Central innebörd
Jesus markerar att den förutsagda tiden nu är inne. Han talar inte först om människosonens lidande som en önskan, utan som en nödvändig realitet. Kapitel 14 visar hur människosonen oåterkalleligt blir överlämnad i syndarnas hand, vilket inleder den yttersta prövningen som ligger i försoningen. Trots sin gudomliga stolthet förblir Jesus underordnad Fadern och människornas skuld, vilket utgör grunden för vår frälsning.
Tre centrala teman
Relaterade passager
– Markus 14:35–36: Jesus ber om att få slippa lidandet, menk betonar undertonens lydnad. Sammanhanget visar hans mänskliga åkallanden kantat av gudomlig beslutskraft.
– Matteus 26:45–46: parallell i Getsemane där Jesus säger att tiden är inne och uppmanar lärjungarna att resa sig och gå, den stund som är kommen. Det förstärker temats slutliga överlämnande.
– Lukas 22:37: ett bredare citat om uppfylleken av skriftens ord i denna stund och försoningens arbete som följer.
Praktisk reflektion
Texten utmanar oss att läsa lidande och uppoffring i ljuset av tro och lydnad. Det som ser ut som nederlag är i Guds rike aktivt arbete. Vi uppmanas att lita till Guds timning även när vi inte förstår hela bilden, och att följa Jesu exempel i underkastelse och beroende av Fadern i tider av prövning.
Sammanfattning
Versen bekräftar att den avgörande tiden för Jesu förråddhet och lidande är inne. Genom att människosonen nu blir överlämnad i syndarnas händer fullbordas den frälsningsplan som Gud i sin kärlek har lagt fram. Jesus står fast i lydnad inför Fadern, trots människans skuld och vår egen oförmåga.
Exakta korta citat från äldre kommentatorer:
Matthew Henry: “The time is come; the Son of man is betrayed into the hands of sinners.”
Albert Barnes: “He speaks as one whose mission is now to be fulfilled in the suffering and death appointed for Him.”
Adam Clarke: “He speaks with calm authority that the hour of His passion is at hand, and that He must be delivered into the hands of the world’s sin.”