Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Johannes 12:1 Johannes 12:2 Johannes 12:3 Johannes 12:4 Johannes 12:5 Johannes 12:6 Johannes 12:7 Johannes 12:8 Johannes 12:9 Johannes 12:10 Johannes 12:11 Johannes 12:12 Johannes 12:13 Johannes 12:14 Johannes 12:15 Johannes 12:16 Johannes 12:17 Johannes 12:18 Johannes 12:19 Johannes 12:20 Johannes 12:21 Johannes 12:22 Johannes 12:23 Johannes 12:24 Johannes 12:25 Johannes 12:26 Johannes 12:27 Johannes 12:28 Johannes 12:29 Johannes 12:30 Johannes 12:31 Johannes 12:32 Johannes 12:33 Johannes 12:34 Johannes 12:35 Johannes 12:36 Johannes 12:37 Johannes 12:38 Johannes 12:39 Johannes 12:40 Johannes 12:41 Johannes 12:42 Johannes 12:43 Johannes 12:44 Johannes 12:45 Johannes 12:46 Johannes 12:47 Johannes 12:48 Johannes 12:49 Johannes 12:50



Johannes 12:39 (SV1917) – En direkt förklaring
Ordet pekar på att människorna i deras ofta oförmögna tillit inte kunde tro, trots Jesu vittnesbörd och tecken. Textens poäng är att förhindra tro träder ur hjärtats plan och uppfyller Esaias profetia om en hårdnad som hindrar mottagandet av budskapet.
Kontekst och bakgrund
I Johannesevangeliet kopplas detta citat till den ökande motståndet mot Jesus bland judarna. Trots Jesu under och hans ord blir många blindade av förväntningar, stolthet eller rädsla för konsekvenserna av att tillhöra honom. Esaias visar hur människor ofta förstorar sina egna hinder – ett sinnelag som gör att man inte söker eller tar emot det som Gud erbjuder i Kristus.
Utforskande observationer
Nyckelinblickar från classicala kommentarer
Uttalandet fungerar som en sammanfattning av hur tro ofta förmörkas av hjärtats inställning. Följande tankeutdrag speglar väl kända tolkningar:
Matthew Henry-Serie: "Tro utsläcker inte, utan blottlägger det som står i vägen för sann tro." Denna notering pekar mot människans myndiga motstånd som människans eget problem mer än Guds oförmåga.
Albert Barnes: "Det är inte primärt på grund av brist på tecken som människor inte tror, utan på grund av deras hjärtans stolthet och vilkas viljan avslår Kristus."
Adam Clarke: "Profetiska ord används ofta för att beskriva en andlig blindhet som gör att Hela vägen till tro blockeras innan frälsningen når hjärtat."
Relaterade passager och korta förklaringar
Koppling till temat i hela kapitlet
Texten belyser Jesu väsen och hans vägran att låta sig övertygas av människors förväntningar. Denna del kopplar till kapitlets tema: ljuset som kommer i världen men människorna väljer mörkret framför ljuset av rädsla, stolthet eller ovillja att ta emot sanningens budskap.
Praktisk slutsats
Tro kräver ett öppenhjärtat mottagande av Kristus, inte en anpassning av budskapet till våra preferenser. Ödmjukhet inför Guds ord gör att vi kan se Jesus som den som ger liv och sanning, även när våra förväntningar hotas.
Kort sammanfattning
Johannes 12:39 belyser hur människans oförmåga att tro ofta beror på ett motstånd i hjärtat, vilket Esaias profeterade om. Handslaget mellan hopp och tvivel uppmanar till ödmjukhet och tro som tar emot Kristus som Guds sanna ljus.