Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Johannes 12:1 Johannes 12:2 Johannes 12:3 Johannes 12:4 Johannes 12:5 Johannes 12:6 Johannes 12:7 Johannes 12:8 Johannes 12:9 Johannes 12:10 Johannes 12:11 Johannes 12:12 Johannes 12:13 Johannes 12:14 Johannes 12:15 Johannes 12:16 Johannes 12:17 Johannes 12:18 Johannes 12:19 Johannes 12:20 Johannes 12:21 Johannes 12:22 Johannes 12:23 Johannes 12:24 Johannes 12:25 Johannes 12:26 Johannes 12:27 Johannes 12:28 Johannes 12:29 Johannes 12:30 Johannes 12:31 Johannes 12:32 Johannes 12:33 Johannes 12:34 Johannes 12:35 Johannes 12:36 Johannes 12:37 Johannes 12:38 Johannes 12:39 Johannes 12:40 Johannes 12:41 Johannes 12:42 Johannes 12:43 Johannes 12:44 Johannes 12:45 Johannes 12:46 Johannes 12:47 Johannes 12:48 Johannes 12:49 Johannes 12:50


Johannes 12:33 – SV1917: "Med dessa ord gav han till känna på vad sätt han skulle dö."
I den här versen påpekar evangelieförfattaren vad Jesus talade om när han frestades att undfly sin lidelse. Efter att ha blivit upphöjt i barns ögon och folkets åsikter om honom som Messias beskrivs, klargör Jesus sin kommande död. Versen placeras i ett avgörande ögonblick: Jesus talar tydligt om hur hans död kommer att ske och vad som ligger i hans lidande, en död som blir försoningen och uppfyllelsen av profetiorna.
Central betydelse
Texten visar att Jesus inte försöker dölja vad som väntar honom. Han överlåter sig till Fadern och till den fredade planen för människans frälsning. Genom sin död ger han mening åt sin livsgärning och räddar dem som tror. För troende blir hans ord ett tecken på mod och lydnad inför Guds vilja, även när vägen är smärtfull.
Två till tre nyckelteman
Relationer till andra bibelstexter
- Liknande teman återkommer i Jesu samtal om hans lidande i synoptikerna där Jesus talar om sin död som uppfyllelse av skrifterna. (förväxlas ej med fulla citat)
- Jämsides med Johannes 12 uppmanas man att följa Kristus i isärseparerandet mellan världslig uppskattning och Guds vilja, en tanke som ligger i de senare kapitlen där Jesus leder sina efterföljare genom lidande till härlighet.
- Andra vittnesbörd om centrala namn och handlingar i uppenbarelsen pekar mot att lidandet har ett syfte: försoningen mellan Gud och människa.
Praktisk reflektion
Jesu öppenhet om sin död uppmuntrar troende att värdera lydnad framför bekvämlighet. När vi står inför svårigheter kan vi följa hans exempel: erkänna vad som händer, hålla fast vid Guds plan och lita på att lidandet får sin mått i frälsningens stora mål.
Avslutande sammanfattning
Johannes 12:33 fångar snappt vad Jesus stöder sig på: hans död är helt avhängande av Guds plan och blir vägen till liv. Denna vers bär med sig en stark uppmaning till tro och tillit till Gud även när vägen framåt framstår som mörk eller obekväm.
Citat från äldre bibelkommentarer (utdrag)
Från Adam Clarke: "Han talar om sin död som en försoning i vilkens arbete uppfylls skriftens ord."
Från Albert Barnes: "Genom denna död skall han fullborda sitt uppdrag och vinna människornas frälsning."
Från Matthew Henry: "Lidandet var hans väg till seger och vår frälsning; han avlägger inte kampen utan fullföljer sin uppgift."
Obs: Dessa hänvisningar används som sammanfattande kommentarer och inte som direkta citat av fullständiga verser.
Cross-referenser (parallellt tankegång):