Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jesaja 1 Jesaja 2 Jesaja 3 Jesaja 4 Jesaja 5 Jesaja 6 Jesaja 7 Jesaja 8 Jesaja 9 Jesaja 10 Jesaja 11 Jesaja 12 Jesaja 13 Jesaja 14 Jesaja 15 Jesaja 16 Jesaja 17 Jesaja 18 Jesaja 19 Jesaja 20 Jesaja 21 Jesaja 22 Jesaja 23 Jesaja 24 Jesaja 25 Jesaja 26 Jesaja 27 Jesaja 28 Jesaja 29 Jesaja 30 Jesaja 31 Jesaja 32 Jesaja 33 Jesaja 34 Jesaja 35 Jesaja 36 Jesaja 37 Jesaja 38 Jesaja 39 Jesaja 40 Jesaja 41 Jesaja 42 Jesaja 43 Jesaja 44 Jesaja 45 Jesaja 46 Jesaja 47 Jesaja 48 Jesaja 49 Jesaja 50 Jesaja 51 Jesaja 52 Jesaja 53 Jesaja 54 Jesaja 55 Jesaja 56 Jesaja 57 Jesaja 58 Jesaja 59 Jesaja 60 Jesaja 61 Jesaja 62 Jesaja 63 Jesaja 64 Jesaja 65 Jesaja 66
Huvudton: Moabs högmod avslöjas i sin egen övermod
Jesaja 16:6 i SV1917 målar en bild av Moab som ett folk som prisar sin egen överlägsenhet och ömkar sig i högmod. Versens ton är kritisk och varsam samtidigt: människor som lutar sig på styrka och anseende stöter ofta på sin egen bräcklighet när deras löften och prakt används för tomt prat och nedlåtande hållning mot andra nationer.
Litterär kontext
Kapitlet runt Jesaja 16 är en del av en vädjan om dom, där Profeten observerar hur övriga nationer upplevs i Moabs översyn av sin egen identitet. Versen beskriver hur Moab har hört talas om sin egen höga stolthet och det lösa ordaval som följer av den hållningen. Denna retorik används som en varning: högmod leder till vad det egentligen är avbildat—oärlighet, attityd och tomhet i tal.
Teologisk betydelse
Högmodet som nämns här står i ständigt spänningsfält med gudfruktigheten som är kärnan i israelitisk tro. Bibeln framhäver ofta att Gud vänder sig mot de som förhäver sig och förlitar sig på mänsklig prestige. I Moseböckerna och Salomos vishet hörs samma varning: stolthet skippar ödmjukhet inför Gud och skapar sociala orättvisor. Versen pekar på att Moab, trots sin yttre styrka, saknar hållbar grund när ords användning blir löst och oanständigt.
Växelverkan med andra skrifter
- Ordspråksboken och profetisk litteratur varnar ofta för stolthet: hur överdrivet självförtroende lätt leder till fall.
- I Jesaja 14 och andra passager används kungars och nationers högmod som en lektion i guds rättvisa och bemäktigande av Guds vilja.
Cross-referenceinnehåll i närliggande texter pekar på att gudomlig dom ofta följer när människans tal och tro blir tomma och hånfulla mot svaga.
Reflektionsfrågor
Konklusion
Versen varnar oss att högmod och oäkta tal inte bär någon verklig tyngd inför Gud. Moab har hört om sin egen ära, men Guds dom och vishet avslöjar tomheten i sådant omdöme. Denna text påminner om att sann styrka kommer genom ödmjukhet och rättfärdighet, inte genom ytlighet eller hotfullt eller skrytsamt språk.
Källor och några kluvna citat
Textens tolkning byggd på klassisk bibelkommentartradition och de infallsvikter som Mattheus Henry, Albert Barnes och Adam Clarke ger när deras verk används som kompletterande stöd. Inga längre citat används, men deras metodiska insikter ligger bakom tolkningen av högmodets gärningar och Guds dom. (Notera att direkta citat återges endast i den ordagranna form de finns tillgängliga i offentliga källor.)
Korta korsreferenser
- Ordspråksboken talar om hur stolthet föder fall och hur ödmjukhet förebygger fall.
- Jesaja 14 visar hur kungars och nationers stolthet leder till gudomlig opponens och efterföljande uppvaknande.
- Psalm 131 och Psalm 147 visar hur ödmjukhet inför Gud och ödmjukandets ton fungerar som ett motgift mot högmod.