Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet Uppenbarelseboken
Hebreerbrevet 1:6 (SV1917) – Kontext och betydelse
I författarens ton används här citatet från Psaltaren om att Gud ska låta den förstfödde inträda i världen. Det visar att Jesus Kristus är den centrala uppgiften i Guds förbundsplan: att hedra och tillbe honom som den som står över änglarna och som fyllde upp den gudomliga fullheten i människans värld. I det större sammanhanget tecknar versen ett ögonblick där Jesus, som Guds Son, uppträder i härlighet och erkändes av himmelsk rike som den som alla skriftens profetior pekar mot.
Central betydelse
Texten betonar att Jesus inte bara kommer som en ängel eller människa bland andra, utan som den förstfödde, som ochså enligt Guds plan ska ge tingen en särskild heder. Tillbedjan av honom visar hans unika status och auktoritet. Ordet ”tillbedja” fångar idén om fullständigt erkännande och lydnad inför honom som Herren över hela skapelsen.
Två–tre centrala teman
Relaterade passager (korta hänvisningar)
- Första kapitlet i Hebreerbrevet stärker liknelsen mellan Jesus och profetiska ord: Jesus är Guds Son och alltings upphöjda Herre.
- Psalm 97 och 110 används ofta i samband med Kristi värdighet och kungliga kärna, där Guds konungsliga status manifesteras.
- Johannes 1:1–14 understryker ordets uppenbarelse i kött, vilket främjar förståelsen av att Sonens inträde i världen är gudomligt bekräftat.
Praktisk tillämpning
Texten uppmanar troende att bevara resning och vördnad inför Kristus. I vardagen kan tillbedjan inte bara vara ett ord utan ett sätt att leva i lydnad och förtröstan på hans ledning och fullkomning av frelse.
Kort sammanfattning
Hebreerbrevet 1:6 binder samman Kristi unika status som Guds förstfödde med den pågående tillbedjan som bekräftelse på hans suveräna värdighet. Genom hans inträde i världen visar Gud sin trofasta plan att låta sin Son regera och rädda, vilket förnyar hoppet för alla som tror.
Referenser till äldre kommentarer
Uttalanden från Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke används här som stödjande insikter, utan att återge hela citat. De betonar att Jesus är över alla änglar och att hans inträde i världen signalerar en ny era av uppenbarelse och tillbedjan. (Koppling till deras traditionella tolkningar finns i bredare översikter om Kristi överlägsenhet och inkarnationen.)
Två–tre korsreferenser
Korsreferens 1: Hebreerbrevet 2:9–10 – Kristi mänskliga natur och hans lidande kopplas till hans upphöjda rang. Förklarar varför hans inträde i världen har djup teologisk betydelse.
Korsreferens 2: Kolosserbrevet 1:15–20 – Kristi fullständiga överlägsenhet i skapelsen och kyrkan betonas, vilket förstärker tolkningen av versen.
Korsreferens 3: Johannes 1:14 – Ordet blev kött och bodde bland oss; gensäkerheten av att Guds Son kom till världen försonar människan.