Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet Uppenbarelseboken
Hebreerbrevet 1:11 (SV1917) lyder: "de skola förgås, men du förbliver; de skola alla nötas ut såsom en klädnad," i sammanhanget som talar om Faderns son, Jesu Kristus, överhöghet och evighet som Guds Son. Författaren jämför Guds ordnade ordning med skapelsen: allt omkring oss är förgängligt och undergår tidens tomhet, men Sonen består genom evigheten. Denna vers står inom en längre disciplinärt tonad bemärkelse där Jesus framställs som den ”ärade arvet” och den som utgör Gamla testamentets uppfyllelse.
Central betydelse
Budskapet är att allt mänskligt och världsligt är förgängligt, samtidigt som Kristus står fast. Detta är avsikten: visa kristen tro på rätt fundament. Fadern upphöjer Sonen och låter hans ord och härlighet stå som oförgänglig. Jämförelsen med klädnaden som nöts ut understryker att allt mänskligt försök att skapa varaktighet genom jordiska medel är ofullständigt; endast Kristus är evig.
Viktiga teman
Relaterade passager
• Psalmerna och Profeterna pekar också mot att Guds ord står fast när allt annat sviker. Jämför med hur Guds rike står oföränderligt i Rat.
• Kolosebrevet och Kristi preeminens talar om att Honom hör allt och att han är den uppfyllda fullkomligheten.
• 1 Kor 15:54–55 beskriver hur döden och vår dödlighet förvandlas när Kristus är vår seger; likheten i perspektiv mellan mänsklighetens förgängelse och Kristi evighet ligger i samma teologiska spår.
Praktisk tillämpning
Denna vers uppmuntrar kristna att bygga sin trygghet inte på politiska eller materiella stabiliteter utan på Kristi oändliga väsen och Guds löften. När livets vindar blåser och världen tycks nötas ut, står Hans ord och Hans nåd kvar fast. Det leder till ett hållbart hopp: leva i tro, lydnad och ödmjuk väntan på fullbordandet av Guds rike.
Förbindelse och sammanfattning
Hebreerbrevet visar upp Jesus som Guds sändebud och överstepräst vars lära och person står över alla tidsbundna kläder och yttre skiftningar. Versen varnar för att sätta vår förväntan i det förgängliga och uppmanar i stället till att hålla fast vid Kristus som alltid består.
--- Notering om gamla kommentatorer: I traditionell kommentarverksamhet noteras hur Adams Clarke och Matthew Henry belyser Kristi eviga natur och den universella tilliten till Guds oförgängliga ord. Clarke understryker att naturens gång och människans tidiga strävan mot stabilitet måste konfronteras med kärnan i evangeliet; Henry betonar att Kristus är den oföränderlig klippan i en föränderlig värld. Dessa röster bekräftar den centrala meningen i texten: Kristus förblir när allt annat drar sig ur.
Cross-references: Ps 102:25–27 (Gud står fast när himmel och jord förgås); Kol 1:17 (alla saker består i honom); 1 Kor 15:54–55 (döden är lydnad inför Kristus som uppstår och fullkomnar vår hopp). Dessa hänvisningar förstärker sambandet mellan Guds eviga natur, Kristi överlägsenhet och vår framtida förhoppning i Kristus.