Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
1 Mosebok 1 1 Mosebok 2 1 Mosebok 3 1 Mosebok 4 1 Mosebok 5 1 Mosebok 6 1 Mosebok 7 1 Mosebok 8 1 Mosebok 9 1 Mosebok 10 1 Mosebok 11 1 Mosebok 12 1 Mosebok 13 1 Mosebok 14 1 Mosebok 15 1 Mosebok 16 1 Mosebok 17 1 Mosebok 18 1 Mosebok 19 1 Mosebok 20 1 Mosebok 21 1 Mosebok 22 1 Mosebok 23 1 Mosebok 24 1 Mosebok 25 1 Mosebok 26 1 Mosebok 27 1 Mosebok 28 1 Mosebok 29 1 Mosebok 30 1 Mosebok 31 1 Mosebok 32 1 Mosebok 33 1 Mosebok 34 1 Mosebok 35 1 Mosebok 36 1 Mosebok 37 1 Mosebok 38 1 Mosebok 39 1 Mosebok 40 1 Mosebok 41 1 Mosebok 42 1 Mosebok 43 1 Mosebok 44 1 Mosebok 45 1 Mosebok 46 1 Mosebok 47 1 Mosebok 48 1 Mosebok 49 1 Mosebok 50Verse
1 Mosebok 26:1 1 Mosebok 26:2 1 Mosebok 26:3 1 Mosebok 26:4 1 Mosebok 26:5 1 Mosebok 26:6 1 Mosebok 26:7 1 Mosebok 26:8 1 Mosebok 26:9 1 Mosebok 26:10 1 Mosebok 26:11 1 Mosebok 26:12 1 Mosebok 26:13 1 Mosebok 26:14 1 Mosebok 26:15 1 Mosebok 26:16 1 Mosebok 26:17 1 Mosebok 26:18 1 Mosebok 26:19 1 Mosebok 26:20 1 Mosebok 26:21 1 Mosebok 26:22 1 Mosebok 26:23 1 Mosebok 26:24 1 Mosebok 26:25 1 Mosebok 26:26 1 Mosebok 26:27 1 Mosebok 26:28 1 Mosebok 26:29 1 Mosebok 26:30 1 Mosebok 26:31 1 Mosebok 26:32 1 Mosebok 26:33 1 Mosebok 26:34 1 Mosebok 26:35



1 Mosebok 26:31 (SV1917) – Inställning och efterspel
I denna vers är morgonen följande dag efter att Isak och Abimelek avtalat en fred och svurit eden. De två männen förnyar sin överenskommelse innan de låter varandra gå i fred. Det är ett ögonblick av nåd och återupptagen fred mellan gudenästa män i den vissnande öknen.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
texten lyfter fram hur Guds frid och trofasthet ofta bevarar sina löften även när människor sviker varandra. När Isak och Abimelek står inför möjliga tvister om vattenkällor och rättigheter, faller friden åter på plats genom förbunden eden – ett tecken på Guds försorg att hålla sin plan trots människors brister. Eden fungerar som en helig försäkran om rättvisa, och att frid kan återställas när människor försonas i lydnad inför Gud.
Några nyckelord och bilder att förstå
Relaterade bibelpassager
• 1 Mosebok 21:22–34 – Abraham och Abimeleks första försoning kring vatten och löfte; betonar att Gud leder människorna till fred trots mänskliga bekymmer.
• 2 Mosebok 20:7–12 – Ett exempel där Guds ordning och helgande överenskommelser bär vår relation med honom och andra.
• Psaltaren 37:3–5 – Plikten att förtrösta på Gud när man tar beslut om rättvisa och fred, och att lämna försvar till honom.
Historiska ljus som används i äldre kommentarius
Traditionella kommentatorer pekar ofta på att eden fungerar som en praktisk demonstration av rättfärdighet och Guds kontroll över människors relationer. Adam Clarke noterar hur eden fungerar som ett praktiskt tecken på upprättad rättvisa mellan parterna. Matthew Henry betonar att fredens underbara verkningar ofta kommer efter försoning och ödmjukhet inför Gud. Albert Barnes understryker att ordentliga avtal som frikänner konflikt först kräver att hjärtat önskar fred.
Tillämpning för dagens troende
Denna vers bjuder in oss att värdera försoning och ordnade avtal i våra relationer – särskilt inom familj, arbetsliv och församling. När konflikter uppstår, kan ett sakramentalt eller offentligt löfte om rättvisa och fred vara en väg att återupprätta trovärdighet och vila i Guds närvaro. Vi uppmanas att söka fred och att hålla fast vid våra åtaganden när vi har lovat varandra godhet och rättvisa – inte för vår egen prestige men för Guds ära och för människors bästa.