Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Galaterbrevet 3:1 Galaterbrevet 3:2 Galaterbrevet 3:3 Galaterbrevet 3:4 Galaterbrevet 3:5 Galaterbrevet 3:6 Galaterbrevet 3:7 Galaterbrevet 3:8 Galaterbrevet 3:9 Galaterbrevet 3:10 Galaterbrevet 3:11 Galaterbrevet 3:12 Galaterbrevet 3:13 Galaterbrevet 3:14 Galaterbrevet 3:15 Galaterbrevet 3:16 Galaterbrevet 3:17 Galaterbrevet 3:18 Galaterbrevet 3:19 Galaterbrevet 3:20 Galaterbrevet 3:21 Galaterbrevet 3:22 Galaterbrevet 3:23 Galaterbrevet 3:24 Galaterbrevet 3:25 Galaterbrevet 3:26 Galaterbrevet 3:27 Galaterbrevet 3:28 Galaterbrevet 3:29
Galaterbrevet 3:6 (SV1917) – Att Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet
En direkt sammanfattning: Paulus visar att Abraham blev rättfärdig genom tro, inte genom laggärningar; Guds rättfärdighet uppnås när tro på Guds löfte upprättas, och detta är grundläggande för hur rättfärdighet tillämpas på alla som tror i Kristus.
Contextual background
I Galaterbrevet argumenterar aposteln Paulus mot att hednakristna måste följa moselagen för att bli rättfärdiga. Han pekar tillbaka till Abrahams historia som grund: Abraham trodde Gud, och detta räknades honom till rättfärdighet. Lagen gavs senare genom Moses, men löftet och tron utgör den primära rättfärdighetens grund. Genom att hänvisa till Abrahams tro betonar Paulus att vägen till rättfärdighet är personlig tro och förlitelse på Guds löfte, inte ceremoniell efterlevnad av lagen.
Interpretive observations
När texten säger att "det räknades honom till rättfärdighet" används ett ekonomiskt bildspråk: Gud räknade eller räknade in Abrahams tro som rättfärdighet. Det handlar inte om en rättfärdighet i sig som Abraham existerade med av egen kraft, utan om Guds positiva bedömning av hans tro som rättfärdighet. Detta förmedlar en central poäng: tron står i trohet till Guds namn och löfte, inte i enbart yttre handlingar. Det gör saken universell: de som tror, vare sig de är hedningar eller judar, delägare i samma löfte och rättfärdighet genom tro.
Gående och teologisk förklaring – två nyckelaspekter
Cross-references and brief connections
- Romarbrevet 4 förstärker principen: tro som grund för rättfärdighet före lagen. Förklarar hur Abraham och hans efterkommande är rättfärdiga innan moselagen gavs.
- Efesierbrevet 2:8–9 understryker att vår räddning är en gåva av nåd genom tro, inte av gärningar, så att ingen kan klippa sig själv som upphovsman till det.
- Galaterbrevet 2:16 återspeglar samma tanke: människan rädd genom tro i Kristus, inte genom observanser av lagen.
Kommentarer från klassiska källor (utdrag och sammanhängande sammanfattning)
Alexander MacDonald (anpassad sammanfattning av public-domain-kommentarer): Tron räknas som rättfärdighet när den vilar på Guds löfte och trohet. Ingen mänsklig gärning är tillräcklig för att uppnå rättfärdighet inför Gud.
Praktiskt avhopp
Hur säkrar vi rättfärdighet i nuet? Genom att vila i Guds löfte i Kristus, inte genom försök att bättre följa lagen. Det driver oss till en tro som aktivt förlitar sig på Guds nåd och Jesu fullbordade verk.
Källa och ev/närmare förståelse
“Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.” Denna form av rättfärdighet är grundläggande för kristet liv: tro som mottagande av Guds fri gåva, inte prestation av lagen.