Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
2 Mosebok 1 2 Mosebok 2 2 Mosebok 3 2 Mosebok 4 2 Mosebok 5 2 Mosebok 6 2 Mosebok 7 2 Mosebok 8 2 Mosebok 9 2 Mosebok 10 2 Mosebok 11 2 Mosebok 12 2 Mosebok 13 2 Mosebok 14 2 Mosebok 15 2 Mosebok 16 2 Mosebok 17 2 Mosebok 18 2 Mosebok 19 2 Mosebok 20 2 Mosebok 21 2 Mosebok 22 2 Mosebok 23 2 Mosebok 24 2 Mosebok 25 2 Mosebok 26 2 Mosebok 27 2 Mosebok 28 2 Mosebok 29 2 Mosebok 30 2 Mosebok 31 2 Mosebok 32 2 Mosebok 33 2 Mosebok 34 2 Mosebok 35 2 Mosebok 36 2 Mosebok 37 2 Mosebok 38 2 Mosebok 39 2 Mosebok 40Verse
2 Mosebok 32:1 2 Mosebok 32:2 2 Mosebok 32:3 2 Mosebok 32:4 2 Mosebok 32:5 2 Mosebok 32:6 2 Mosebok 32:7 2 Mosebok 32:8 2 Mosebok 32:9 2 Mosebok 32:10 2 Mosebok 32:11 2 Mosebok 32:12 2 Mosebok 32:13 2 Mosebok 32:14 2 Mosebok 32:15 2 Mosebok 32:16 2 Mosebok 32:17 2 Mosebok 32:18 2 Mosebok 32:19 2 Mosebok 32:20 2 Mosebok 32:21 2 Mosebok 32:22 2 Mosebok 32:23 2 Mosebok 32:24 2 Mosebok 32:25 2 Mosebok 32:26 2 Mosebok 32:27 2 Mosebok 32:28 2 Mosebok 32:29 2 Mosebok 32:30 2 Mosebok 32:31 2 Mosebok 32:32 2 Mosebok 32:33 2 Mosebok 32:34 2 Mosebok 32:35
2 Mosebok 32:32 (SV1917) – Kontext och betydelse
I texten framträder Moses som förmedlare mellan Gud och Israel efter Guldkalvens fall. Folket har brutit förbundets trohet genom att bilda en avgud och tillbe den. Moses går nu in i ett bönemöte där han ber Gud att förlåta deras synd och rädda folket, även om han själv skulle få straffas. Versen ligger i det kritiska ögonblicket då förbundet står på spel och Guds helighet sätts i centrum. Moses åberopar Guds namn och trohet mot sina löften när han vädjar för folket.
Huvudbetydelse
Texten visar Moses som en effektiv bönedriven ledare som vädjar för Israel. Den uttrycker en förening av rättfärdighet och nåd: Moses erkänner folkets synd, men ber Gud att förlåta dem och låta deras namn finnas kvar i den himmelska bok, snarare än att förintas. Det är en stark illustration av nådens natur och Guds trofasthet mot sina löften till patriarkerna.
Nyckelteman
Relaterade passager
• Pedagogiskt närmandet till Guds nåd i 2 Mosebok 33–34 där Gud uppenbarar sin namn och sina väsen mot Moses och det fortsatta förbundets villkor. Commentarens notering: bönens kraft visar sig även när Gud själv ger en ny vördnad och lidelse för folket.
• Paulus knyter senare till detta tema i Romarebrevet 3–5 där syndens verklighet och behovet av nåd ligger i fokus för rättfärdiggörelse genom tro.
• Psalmer urskiljer hur troende ofta ber om förlåtelse och bevarad gemenskap med Gud trots syndens allvar.
Praktisk tillämpning
Texten uppmuntrar till modig bön – att våga närma sig Gud med ärlighet om vår egen skuld, samtidigt som vi litar på Guds barmhärtighet. Den påminner oss om att vår förbundenhet med Gud inte är predikerad av våra egna meriters ryktbarhet utan av Guds nåd och vårt förlåtna förflutna tillsammans med en trofast kvarvarande kallelse.
Kort sammanfattning
Moses vädjan i 32:32 sammanfogar erkännande av folkets brott med en bön om nåd och bevarande av folket i Guds bok. Det visar en regering av rättfärdighet och nåd som kännetecknar den gemensamma relationen mellan Gud och hans folk när bönen står i centrum.
Källa och korta citat
Inga exakta citat från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke återges i texten. Deras verk används som historisk bakgrundsuppbackning för tolkningen av 32:32, och deras gemensamma budskap om bönens kraft och Guds nåd speglas i den här sammanfattningen.