Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
2 Mosebok 1 2 Mosebok 2 2 Mosebok 3 2 Mosebok 4 2 Mosebok 5 2 Mosebok 6 2 Mosebok 7 2 Mosebok 8 2 Mosebok 9 2 Mosebok 10 2 Mosebok 11 2 Mosebok 12 2 Mosebok 13 2 Mosebok 14 2 Mosebok 15 2 Mosebok 16 2 Mosebok 17 2 Mosebok 18 2 Mosebok 19 2 Mosebok 20 2 Mosebok 21 2 Mosebok 22 2 Mosebok 23 2 Mosebok 24 2 Mosebok 25 2 Mosebok 26 2 Mosebok 27 2 Mosebok 28 2 Mosebok 29 2 Mosebok 30 2 Mosebok 31 2 Mosebok 32 2 Mosebok 33 2 Mosebok 34 2 Mosebok 35 2 Mosebok 36 2 Mosebok 37 2 Mosebok 38 2 Mosebok 39 2 Mosebok 40Verse
2 Mosebok 29:1 2 Mosebok 29:2 2 Mosebok 29:3 2 Mosebok 29:4 2 Mosebok 29:5 2 Mosebok 29:6 2 Mosebok 29:7 2 Mosebok 29:8 2 Mosebok 29:9 2 Mosebok 29:10 2 Mosebok 29:11 2 Mosebok 29:12 2 Mosebok 29:13 2 Mosebok 29:14 2 Mosebok 29:15 2 Mosebok 29:16 2 Mosebok 29:17 2 Mosebok 29:18 2 Mosebok 29:19 2 Mosebok 29:20 2 Mosebok 29:21 2 Mosebok 29:22 2 Mosebok 29:23 2 Mosebok 29:24 2 Mosebok 29:25 2 Mosebok 29:26 2 Mosebok 29:27 2 Mosebok 29:28 2 Mosebok 29:29 2 Mosebok 29:30 2 Mosebok 29:31 2 Mosebok 29:32 2 Mosebok 29:33 2 Mosebok 29:34 2 Mosebok 29:35 2 Mosebok 29:36 2 Mosebok 29:37 2 Mosebok 29:38 2 Mosebok 29:39 2 Mosebok 29:40 2 Mosebok 29:41 2 Mosebok 29:42 2 Mosebok 29:43 2 Mosebok 29:44 2 Mosebok 29:45 2 Mosebok 29:46



2 Mosebok 29:34 (SV1917) — Sammanfattning av innebörden
Betydelsen är klar: överskott av handfyllningskött eller bröd som blir kvar efter den heliga offringsceremonin får inte ätas nästa morgon utan ska brännas i eld. Det visar att det som varit satt åt Gud i offret inte får användas igen eller förlängas till profan användning.
Historisk bakgrund
I denna beskrivning av prästerna och det regelbundna offret i Tabernaklet framträder en stark princip om helighet och särskild användning. Delar som blivit över till nästa dag av planen förtemplet måste brännas; det säkrar att det som hör till Gud behåller sin särskilda status och inte blandas med vardaglig konsumtion.
Viktiga tolkningspunkter
Relationer till andra texter
— Liknande bestämmelser finns i regler om vad som är heligt och hur det hanteras. Dessa principer speglas bland annat i hur vissa delar av offret skiljs åt och används endast för prästerna. Det understryker att guds tjänst kräver renhet och lojalitet till den ordning som Gud har uppställt.
— Förhållandet mellan erbjudanden och deras uppgift förklaras i samband med offerritualens struktur, där varje del har sin plats och syfte inom offerlitteraturen.
Historiska kommentarer i samspel
Ur tidigare prästerkommentarer framkommer att kvarvarande maträtter och kött i offrandet har särskilda regler; överblivet material har inget värde i vardagsbruk utan är avskilt som renhetens krav. Denna tanke understryker hur helighet formar varje aspekt av gudstjänsten.
Korta teologiska punkter
Relaterade verser och deras inblick
Kopplingar till andra ställen där helighet och hantering av det som är avskilt behandlas. Dessa visar hur liknande regler uppträder i olika delar av offret och tjänsten, och hur prästerna är ansvariga för att följa dem noggrant.
Praktisk tillämpning
Ur denna vers drar vi en påminnelse om att kärnan i religiös tjänst är ordning och trofasthet mot det som Gud har särskilt helgat. Det uppmanar till respekt för heliga ordningar även när livets praktiska behov uppstår.
Kopplingar till Exempel från klassiska källor: Matthew Henry och Adam Clarke framhåller att reglerna syftar till att bevara offerts helighet och att inget som blivit upphöjt till gudstjänsten får göras till vardagsbruk. (Referensutdrag: deras sammanfattningar uttrycker liknande poänger om helighet och avskiljande i offret.)
Sammanfattning: Denna vers bevarar principen att vad som är avsett för Gud ska hållas åtskilt och göras färdigt i rätt tid och sätt. Överskottet av offret får inte användas igen utan ska förstöras i eld, vilket upprätthåller den heliga ordningen inom Israelits gudstjänst.