Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
2 Mosebok 1 2 Mosebok 2 2 Mosebok 3 2 Mosebok 4 2 Mosebok 5 2 Mosebok 6 2 Mosebok 7 2 Mosebok 8 2 Mosebok 9 2 Mosebok 10 2 Mosebok 11 2 Mosebok 12 2 Mosebok 13 2 Mosebok 14 2 Mosebok 15 2 Mosebok 16 2 Mosebok 17 2 Mosebok 18 2 Mosebok 19 2 Mosebok 20 2 Mosebok 21 2 Mosebok 22 2 Mosebok 23 2 Mosebok 24 2 Mosebok 25 2 Mosebok 26 2 Mosebok 27 2 Mosebok 28 2 Mosebok 29 2 Mosebok 30 2 Mosebok 31 2 Mosebok 32 2 Mosebok 33 2 Mosebok 34 2 Mosebok 35 2 Mosebok 36 2 Mosebok 37 2 Mosebok 38 2 Mosebok 39 2 Mosebok 40Verse
2 Mosebok 23:1 2 Mosebok 23:2 2 Mosebok 23:3 2 Mosebok 23:4 2 Mosebok 23:5 2 Mosebok 23:6 2 Mosebok 23:7 2 Mosebok 23:8 2 Mosebok 23:9 2 Mosebok 23:10 2 Mosebok 23:11 2 Mosebok 23:12 2 Mosebok 23:13 2 Mosebok 23:14 2 Mosebok 23:15 2 Mosebok 23:16 2 Mosebok 23:17 2 Mosebok 23:18 2 Mosebok 23:19 2 Mosebok 23:20 2 Mosebok 23:21 2 Mosebok 23:22 2 Mosebok 23:23 2 Mosebok 23:24 2 Mosebok 23:25 2 Mosebok 23:26 2 Mosebok 23:27 2 Mosebok 23:28 2 Mosebok 23:29 2 Mosebok 23:30 2 Mosebok 23:31 2 Mosebok 23:32 2 Mosebok 23:33



2 Mosebok 23:11 (SV1917) – Förbunden omsorg om vila, rättvisa och jordens givmildhet
I kapitlet innehåller Moseboken detaljer om Sabbatsåret och en rättvis social ordning som syftar till både gudsgemenskap och omsorg om de fattiga. Versen uppmanar Israel att låta jorden vila var sjunde år och att låta de fattiga få äta av vad som mänskligt sett lämnas kvar. Det gäller även vingård och olivlund. Denna bestämmelse illustrerar Guds rättvisa inom jordbruket och social omsorg i folket.
Central betydelse
Versen framhäver tre samverkande principer: vilans helighet, generöshet mot de behövande och en rättvis återhållsamhet som gör varje jordbruk långt mer än bara egen vinning. Växtrotationen och det sjunde året av vila antecknas som en gudomlig ordning som underlättar liv och hållbarhet, samtidigt som den sociala dimensionen garanterar mat till de mest sårbara.
Två till tre centrala teman
Korshänvisningar och samband
• Leviticus 25 behandlar Sabbatsår och nästa års citat, där folket uppmanas att låta åkrarna vila och bevara jordens fruktbarhet. Detta förstärker kedjan av lagförordningar som betonar rättvisa och skördefördelning.
• Ordspråksboken och profetiska texter återkommer i ton om rättvist fördelad rikedom och lyhördhet mot de fattiga; de illustrerar hur samhällsordningen ska spegla Guds vilja.
• NT:s undervisning om barmhärtighet och rättfärdighet, särskilt i Jesu liknelser om herrens bröd till de hungriga, kan ses som en uppfyllelse och fulländning av den sociala rättvisan i GT.
Praktisk reflektion
Denna lag uppmanar inte bara ett ekonomiskt system utan också ett sätt att se Gud som lever i vardagens arbete. Vilans tid pekar på tilliten till Guds försörjning; skörden delas med dem som behöver mest. Församlingen kan dra lära om hur vi balanserar arbete, hållbarhet och omtanke i våra egna samhällen.
Sammanfattning
Sjunde årets vila och frihet för de fattiga visar att Guds lag inte bara reglerar jordbruket, utan bygger ett samhälle där rättvisa och barmhärtighet blomstrar. Genom att låta marken vila och låta kvarvarande livnära de behövande uppmanas Israel att leva enligt Guds omtanke och tro.
Citat från äldre kommentatorer (sammanfattat i sammanhanget)
Matthew Henry markerar hur vilans helighet går hand i hand med social omsorg och rättvisa. Albert Barnes betonar att denna vila tjänar människans bästa och jordens hållbarhet. Adam Clarke påpekar att lagens syfte aldrig varit att främja girighet utan att främja Guds rikes rättfärdighet bland folket. Dessa röster används här för att belysa hur textens praktiska mål är en helhet av tro, rättfärdighet och barmhärtighet.