5 Mosebok 6:23 i SV1917 – Men oss förde han ut därifrån, för att låta oss komma in och giva oss det land som han med ed har lovat åt våra fäder

Omgivningen av texten
Det föregående kapitlet upprepar Guds nödvändiga befallningar till Israels folk innan de går över Jordan. Detta versutdrag är del av en kort sammanfattning där Gud räddar och leder—inte bara från Egypten, utan också in i det utlovade landet. Det är en blick bakåt till befrielsen och en blick framåt mot uppfyllelse av löftet till fädernarna.

Vad texten avslöjar om Gud och tron

Orden fångar en grundläggande dimension i Israels tro: gamlas löften och trosvisshet om Guds trofasthet. Gud förde folket ut ur slaveriet och gav dem ett löfte om ett land. Att han “med ed har lovat” visar att löftet är fast och opåverkbart; Gud står där som den som håller sitt ord och som leder sitt folk steg för steg mot målet. Tron här är inte abstrakt tro på Gud i allmänhet, utan en växelverkan av minne (uppehåll i historien) och hopp (in i landet).

Viktiga ord och bilder

• förde ut – Gud ingriper i historien för att rädda och frigöra, inte bara intellektuellt men praktiskt och tidsmässigt.
• komma in – ett mål som kräver tro och lydnad; inträde i landet symboliserar ett liv i Guds närvaro och välsignelse.
• lova åt våra fäder – ett minne av det förbundets historia; löftet går i arv över generationer.

Närbesläktade texter

– I utgångstexterna upprepas Guds frälsning som en skapande kraft som formar ett folk. Liknelser om löften och tro visas även i andra delar av Moseböckerna, där inbjudan till landet ses som ett resultat av lydnad (t.ex. föreskrifterna som leder in i landet).

Cross-references och korta kopplingar

• Rom 4:13–16 – Tron på löftet av rättfärdighet byggs på Guds trofasthet, inte på människors prestanda; liknelsen av Abrahams hopp mot omöjligt framskyndar förväntan på det utlovade landet.
• Heb 11:9–10 – Abraham och hans ättlingar söker ett land som är en hemvist för tron; det jordiska landet blir en bild på Guds rike som kommer.
• 2 Mos 6:8 – Ytterligare återblick på Guds SEP-förbund och uppmaning att tro på hans ord trots omständigheterna.

För varje referens innebär det en gemensam tråd: Guds trofasthet upprätthåller hoppet när människan möter hinder och väntan.

Tillämpning för nutid

Texten påminner oss att Gud inte bara befriar oss från något (slaveri) utan också leder oss mot ett mål i hans vilja. Att hålla fast vid Guds "med ed lovade" löften uppmuntrar tro och lydnad i vardagens beslut. Precis som det förgångna folket behövde minnas Guds ingripanden och löften, så behöver vi minnas Jesu fullbordade verk och den framtida fulltäckningen av Guds rike när vi möter osäkerhet och frestelse.

Kommentarutsnitt

Av tidigare publika teologer stöter man ofta på hur orden pekar tillbaka till befrielsen ur Egypten och framåtblickar mot löftet om landet. Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke betonar i sina verk att Guds handlande inte är godtyckligt utan sammankopplat med hans trofasta förbund och människans svar i tro och lydnad. De sammanfattar principen att frälsningens historia formar tron som håller fast i hoppet om det som Gud har lovat.

Exakta ord ur tidigare kommentatorer kan förekomma i korta citat nedan:
"Guds edlöfte står fast när människan tvivlar" (sammanfattning av Henry/Barnes/Clarke-linjer). Om exakt citat från dessa källor används, kommer det i texten att anges tydligt som sådant.