Apostlagärningarna 17:30 (SV1917) – Immediate setting

I detta avsnitt befinner sig Paulus i Aten, där han predikar framför en mångfald av filosofer och religiösa nya och gamla idéer. Denna visshet om Guds kallelse tar form mitt i en kultur av undran och idéläror. Vinet av budskapet här är att Gud tidigare har låtit människor leva i okunnighet, men nu kallar han alla människor över hela världen till omvändelse och tro. Textens ordning understryker både Guds tålamod och hans rättfärdiga krav på människors respons.

Guds sätt att arbeta visas dels i att han tidigare "hittills haft fördrag" med mänskligheten – det vill säga en tålmodig historia av långsamt uppenbarad uppmaning – dels i den exceptionella vändningen mot allomfattande kallelse till omvändelse. Budskapet framhäver att Gud överger inte människan till oändlig okunnighet, utan i sin nåd ger klarare vittnesbörd genom ord och händelser, så att varje människa står utan ursäkt inför honom.

Med sådana okunnighetens tider: ordet pekar på en jämförelse mellan tidigare tider då Gud lät människor leva i föga uppenbarelse och nu när tiden är inne för ett tydligare rop till omvändelse. Fördrag: Gud har i förutvarande tider tåligt arbetat med människorna, men nu kräver han en fri och tydlig omvändelse. Bättring handlar om en konkret ändring av liv och tro, inte endast känslomässigt ånger eller yttre kultiskt deltagande.

• Senare i samma kapitel: Paulus uppmanar till omvändelse i kött och blod, och det gudomliga riket närmar sig. Förberedelse genom omvändelse följer inkallelse till tro och lydnad.

Cross-referenser och samband:

• Liknande budskap om omvändelse i Första Thessalonikerbrevet och Romarbrevet där omvändelsens väsen ses som omvändelse till Gud i Kristus.
• I posten av uppenbarelse används dåtidens tålmodighet för att visa Guds rättfärdighet, som senare fullbordas i Kristus.

Omvändelse (bättring) är mer än reformer; det är en grundläggande inställning till Gud som leder till tro på Jesus och ett liv i lydnad. "Okunnighetens tider" bibehåller en respekt för Guds tålamod, samtidigt som det betonar att trots gåvorna i tidigare tider är Gud nu tydligare i sin kallelse.

Herrens nåd visas genom att han inte låter mänsklighetens historiska försummelser stå som hinder utan inbjuder till en samtida, universell kallelse. Föreställningen att Gud vill nå varje folk och varje hjärta understryker en universell ambassad av evangeliet i apostlarnas tid och i vår egen tro.

Varje kristen uppmanas att se på sin omvändelse som en förankrad, livslång resa som inte begränsas av tidigare brister eller kulturella sammanhang. Guds kallelse i vår tid kräver en villig respons – ett liv som lever i Tro, Hopp och Kärlek inför världen. I mötet med dagens pluralistiska kultur uppmuntras vi att kommunicera på ett ödmjukt, tydligt sätt, med hänsyn till människors sökande, men utan att kompromissa med kärnan i evangeliet.

Matthew Henry och Adam Clarke betonar att Gud varit tålig, men att människan nu står inför ett krav på omvändelse i ljuset av uppenbarelsens fullhet i Kristus. Albert Barnes påpekar att omvändelse innebär ett hörbart svar i tro och helhjärtad lydnad inför Gud. Exakta korta citat finns nedan om tillgång.

Exakt återgivna kortcitat (om tillgängliga): “…”