Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
2 Kungaboken 1 2 Kungaboken 2 2 Kungaboken 3 2 Kungaboken 4 2 Kungaboken 5 2 Kungaboken 6 2 Kungaboken 7 2 Kungaboken 8 2 Kungaboken 9 2 Kungaboken 10 2 Kungaboken 11 2 Kungaboken 12 2 Kungaboken 13 2 Kungaboken 14 2 Kungaboken 15 2 Kungaboken 16 2 Kungaboken 17 2 Kungaboken 18 2 Kungaboken 19 2 Kungaboken 20 2 Kungaboken 21 2 Kungaboken 22 2 Kungaboken 23 2 Kungaboken 24 2 Kungaboken 25Verse
2 Kungaboken 17:1 2 Kungaboken 17:2 2 Kungaboken 17:3 2 Kungaboken 17:4 2 Kungaboken 17:5 2 Kungaboken 17:6 2 Kungaboken 17:7 2 Kungaboken 17:8 2 Kungaboken 17:9 2 Kungaboken 17:10 2 Kungaboken 17:11 2 Kungaboken 17:12 2 Kungaboken 17:13 2 Kungaboken 17:14 2 Kungaboken 17:15 2 Kungaboken 17:16 2 Kungaboken 17:17 2 Kungaboken 17:18 2 Kungaboken 17:19 2 Kungaboken 17:20 2 Kungaboken 17:21 2 Kungaboken 17:22 2 Kungaboken 17:23 2 Kungaboken 17:24 2 Kungaboken 17:25 2 Kungaboken 17:26 2 Kungaboken 17:27 2 Kungaboken 17:28 2 Kungaboken 17:29 2 Kungaboken 17:30 2 Kungaboken 17:31 2 Kungaboken 17:32 2 Kungaboken 17:33 2 Kungaboken 17:34 2 Kungaboken 17:35 2 Kungaboken 17:36 2 Kungaboken 17:37 2 Kungaboken 17:38 2 Kungaboken 17:39 2 Kungaboken 17:40 2 Kungaboken 17:41



2 Kungaboken 17:39 (SV1917) – "allenast HERREN, eder Gud, skolen I frukta, så skall han rädda eder ur alla edra fienders hand."
Om immediate setting: Pasen i 2 Kungaboken 17 följer den period då Israel ofta föll bort från den rätta tillbedjan och övergav Guds lag. Versen fångar en central plats i Hur den gudomliga rättfärdigheten möter människans tro. Budskapet visar hur Folket i Juda och Israel kunde förväntas vända sig till Herren i lydnad, särskilt i tider av hot från fienderna.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Guds ord här betonar både fruktan och tillförsikt. Att frukta HERREN innebär inte rädsla utan ett varmt, förtroendefullt förhållande som leder till aktiv lydnad. När folket fruktar Herren, blir Hans frälsning en personlig upplevelse: "så skall han rädda eder ur alla edra fienders hand." Det handlar inte om mänsklig styrka utan om Guds trogna lovnader och aktiva ingripande.
Nyckelbegrepp och bildspråk
Relationer till andra bibelställen
– Liknande tema återfinns där Herren uppmanar till tro och rättfärdighet, t.ex. 5 Mos 10:12–13 där lydnad och kärlek till Gud båda nämns som grund för rätt ledarskap och beskydd.
– I Psaltaren betonas att Guds räddning kommer när man söker honom i tro och lydnad, som i Psaltaren 34:8 där de som söker Herren får sin rädsla undankringslös: ger frid.
Från Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke
Denna vers kopplas ofta till tanken att människan inte kan övervinnas av fiender utom genom Guds ingripande när tro följer lydnad. Henry påminner om att fruktan för Gud leder till förtröstan på hans räddning; Barnes betonar att fruktan i denna kontext är trostro, där Gud är den som uppehåller och räddar. Clarke lyfter fram att Guds trofasthet manifesteras när människan vänder sig till honom i tro snarare än i mänsklig kraft. (Obs: korta utlån eller kondenserade referenser som används här är endast sammanfattningar, inga fullständiga citat.)
Korsreferenser och korta förklaringar
Dagligt tillämpning
Texten uppmanar till en praktisk fruktan inför Herren som formar vardagens beslut: när hot eller press kommer, sök Gud i bön och lydnad, då kan man uppleva Hans räddning. Det är en påminnelse att vår tillit inte är i mänsklig styrka utan i Guds trofasthet.