Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
2 Kungaboken 1 2 Kungaboken 2 2 Kungaboken 3 2 Kungaboken 4 2 Kungaboken 5 2 Kungaboken 6 2 Kungaboken 7 2 Kungaboken 8 2 Kungaboken 9 2 Kungaboken 10 2 Kungaboken 11 2 Kungaboken 12 2 Kungaboken 13 2 Kungaboken 14 2 Kungaboken 15 2 Kungaboken 16 2 Kungaboken 17 2 Kungaboken 18 2 Kungaboken 19 2 Kungaboken 20 2 Kungaboken 21 2 Kungaboken 22 2 Kungaboken 23 2 Kungaboken 24 2 Kungaboken 25Verse
2 Kungaboken 17:1 2 Kungaboken 17:2 2 Kungaboken 17:3 2 Kungaboken 17:4 2 Kungaboken 17:5 2 Kungaboken 17:6 2 Kungaboken 17:7 2 Kungaboken 17:8 2 Kungaboken 17:9 2 Kungaboken 17:10 2 Kungaboken 17:11 2 Kungaboken 17:12 2 Kungaboken 17:13 2 Kungaboken 17:14 2 Kungaboken 17:15 2 Kungaboken 17:16 2 Kungaboken 17:17 2 Kungaboken 17:18 2 Kungaboken 17:19 2 Kungaboken 17:20 2 Kungaboken 17:21 2 Kungaboken 17:22 2 Kungaboken 17:23 2 Kungaboken 17:24 2 Kungaboken 17:25 2 Kungaboken 17:26 2 Kungaboken 17:27 2 Kungaboken 17:28 2 Kungaboken 17:29 2 Kungaboken 17:30 2 Kungaboken 17:31 2 Kungaboken 17:32 2 Kungaboken 17:33 2 Kungaboken 17:34 2 Kungaboken 17:35 2 Kungaboken 17:36 2 Kungaboken 17:37 2 Kungaboken 17:38 2 Kungaboken 17:39 2 Kungaboken 17:40 2 Kungaboken 17:41



2 Kungaboken 17:38 (SV1917) — Immediate setting
Texten står inom den ödesmättade historien om kungariket Israel som faller bort. Efter att ha beskrivit Assyriens invasion och Israels uppdelning mellan norr och söder, återvänder texten till Guds förbund med folket och deras trohet. Detta versavsnitt upprepar och betonar det villkorslösa ramverket: människan står inför ett avtal där trohet till Guds vilja är avgörande, inte blandade avgudadyrkans vanor eller herejier som folket upphört att följa. Här är det förbundets trohet som ställs mot folkets otrohet och motstånd mot Gud.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Guds trofasthet är det centrala. Han påminner folket om det befintliga avtalet och kräver minnesbevarande av hans lag och hans vilja. Samtidigt syns hans tålamod och rättvisa: Gud vill inte att hans folk ska förlora sin identitet genom att fjärma sig från honom och vända sig till främmande gudar. Förbundet är inte ett passivt avtal utan ett aktivt åtagande om trohet i vardagen.
Viktiga ord och bilder
Kopplingar till andra bibelställen
Cross-reference 1: Deuteronomium 4:9–10 betonar vikten av att lägga upp minnesmärken och komma ihåg Guds gärningar för att lära nästa generation. Det speglar här samma krav på trofast minnesbevarande i förbundet.
Cross-reference 2: Josua 24:14–15 uppmanar att välja Herren och hålla fast vid hans förbund; liksom här, är det ett aktivt beslut som går utöver yttre ritualer.
Cross-reference 3: 4 Mosebok 6:24–26 (präst- och välsignelsebud) illustrerar hur förbundet formas av Guds namn och välsignelse, som följs av ett liv i lydnad.
Förklaring av ord som kan vara svåra
Det förbund: ett överenskommet villkor mellan Gud och hans folk som rör tillbedjan, rättfärdighet och kärlek till Gud. Inte bara ritualer utan ett levt liv i trohet.
Användbar förståelse för dagens tro
Versen uppmanar till minnesbevarande och verklig trohet i vardagen. Förbundets kärna är ett liv som återspeglar Guds vilja—inte bara ord utan handling. I en tid av många avgudiska frestelser påminner detta om att lojalitet mot Gud kräver medvetet beslut dagligen.
Sammanfattning
Texten markerar att Guds trofasthet står fast, och människans del är att vara trofast mot förbundets villkor genom att inte frukta eller tillbe främmande gudar. Denna princip om minne och lydnad räcker över tid och kulturer och ger vägledning för hur vi lever som Guds folk nu.
Obs. Inga längre citat från de nämnda äldre kommentatorerna följer här, men de citerade insikterna från Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke används som grundläggande referensram i sammanfattningen ovan.