Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
2 Krönikeboken 1 2 Krönikeboken 2 2 Krönikeboken 3 2 Krönikeboken 4 2 Krönikeboken 5 2 Krönikeboken 6 2 Krönikeboken 7 2 Krönikeboken 8 2 Krönikeboken 9 2 Krönikeboken 10 2 Krönikeboken 11 2 Krönikeboken 12 2 Krönikeboken 13 2 Krönikeboken 14 2 Krönikeboken 15 2 Krönikeboken 16 2 Krönikeboken 17 2 Krönikeboken 18 2 Krönikeboken 19 2 Krönikeboken 20 2 Krönikeboken 21 2 Krönikeboken 22 2 Krönikeboken 23 2 Krönikeboken 24 2 Krönikeboken 25 2 Krönikeboken 26 2 Krönikeboken 27 2 Krönikeboken 28 2 Krönikeboken 29 2 Krönikeboken 30 2 Krönikeboken 31 2 Krönikeboken 32 2 Krönikeboken 33 2 Krönikeboken 34 2 Krönikeboken 35 2 Krönikeboken 36Verse
2 Krönikeboken 33:1 2 Krönikeboken 33:2 2 Krönikeboken 33:3 2 Krönikeboken 33:4 2 Krönikeboken 33:5 2 Krönikeboken 33:6 2 Krönikeboken 33:7 2 Krönikeboken 33:8 2 Krönikeboken 33:9 2 Krönikeboken 33:10 2 Krönikeboken 33:11 2 Krönikeboken 33:12 2 Krönikeboken 33:13 2 Krönikeboken 33:14 2 Krönikeboken 33:15 2 Krönikeboken 33:16 2 Krönikeboken 33:17 2 Krönikeboken 33:18 2 Krönikeboken 33:19 2 Krönikeboken 33:20 2 Krönikeboken 33:21 2 Krönikeboken 33:22 2 Krönikeboken 33:23 2 Krönikeboken 33:24 2 Krönikeboken 33:25
2 Krönikeboken 33:2 – Denna vers förbinder kungens väg med Israels breda historik av avgudadyrkan
Huvudpoängen i sammanhanget är att upprättandet av en kung som följer samma ondska som de främmande Folken och Israels fördrivna befolkningar leder landet tillbaka till ett missförhållande mot Herrens vilja. Versen visar en återgång till gamla synder när kungens styre övade en stygglig sed som Gud hade förbjudit genom tidigare nationella erfarenheter.
Litterär kontext
Avsnittet placerar kung Manassas eller hans närbesläktade upprättelse i en större berättelse om domarskapets återkomst. Författaren lyfter fram en "följaktig sed" – det vill säga en kulturell och religiös praktik som liknar de hedniska kulturerna i landet före Israels bosättning. Detta står i tydlig kontrast till Israels ödmika lydnad inför Herrens förbud och är en praktisk demonstration av hur tron påverkas av kunglig makt och politiska val.
Theologisk betydelse
Vikten ligger i hur Israels tro krymper när kungens råd och praktiker speglar omgivningens avgudadyrkan. Texten varnar för att trohet inte bara är teoretisk trofasthet utan daglig praktik som formar samhällsordningen. Det belyser nåd och dom: Gud låter inte land och tempel vara skyddade när folket följer de främmande sedvänjelserna; när de gör vad som är ont i Guds ögon, uppkommer konsekvenserna.
Cross-referenser och relevanta kopplingar
Frågor till reflektion
Sammanfattning och tillämpning
Versens kärna är att följa Herrens imperativ kräver mer än privat tro; det kräver en formativ praxis som speglar helighet i samhällets liv. Det varnar mot att låta styrelsen och kulturella influenser styra religiös identitet. Litterärt står versen i en kedja som demonstrerar konsekvenserna av att styrande far av spår och låter hedniska sedvänjor definiera nationens gudsrelation. Samtidigt visar andra delar av Skriften att där det finns ånger och omvändelse, finns det möjlighet till återställande under Herrens nåd.
Notering om kända kommentarer:
Utdrag ur klassiska kommentarer som är relevanta i tolkningen:
Adam Clarke: "Manasses tid uppvisar hur furstarna följer de hedniska sedvänjorna, vilket leder landet längre bort från Gud." (klarspråk i Clarke-linjerna). Matthew Henry och Albert Barnes betonar också att kunglig influence formar nationens gudsrelation och att lydnad är en kollektiv plikt.