Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Romarbrevet 9:1 Romarbrevet 9:2 Romarbrevet 9:3 Romarbrevet 9:4 Romarbrevet 9:5 Romarbrevet 9:6 Romarbrevet 9:7 Romarbrevet 9:8 Romarbrevet 9:9 Romarbrevet 9:10 Romarbrevet 9:11 Romarbrevet 9:12 Romarbrevet 9:13 Romarbrevet 9:14 Romarbrevet 9:15 Romarbrevet 9:16 Romarbrevet 9:17 Romarbrevet 9:18 Romarbrevet 9:19 Romarbrevet 9:20 Romarbrevet 9:21 Romarbrevet 9:22 Romarbrevet 9:23 Romarbrevet 9:24 Romarbrevet 9:25 Romarbrevet 9:26 Romarbrevet 9:27 Romarbrevet 9:28 Romarbrevet 9:29 Romarbrevet 9:30 Romarbrevet 9:31 Romarbrevet 9:32 Romarbrevet 9:33
Betydelsen i Romarbrevet 9:6 (SV1917)
Detta säger jag icke som om Guds löftesord skulle hava blivit om intet. Ty ”Israel”, det är icke detsamma som alla de som härstamma från Israel.
Kontext och kärnfråga
I Romarbrevet 9–11 behandlar Paulus Guds utval och det judiska folks roll i frälsningshistoriens plan. Här betonar han att Guds löften inte upphävs eller undermineras av att inte alla fysiska Israeliter tror. Denna vers klargör att Guds löften till Abraham och hans avkomma inte är beroende av en biologisk identitet isolerat från tro. Paulus vill försäkra sina lyssnare om att Guds trofasta ord står fast även när vissa av Israels avkomlingar förblir otroende.
Tolkningsmärkpunkter
Kort tematiskt innehåll
Externa överväganden och korsreferenser
- Rom 11:1–6: Paulus hänvisar till en del av Israel som fortfarande är trofast, vilket underbygger temat att val och eländigheter inte utesluter löften.
- Gal 3:29: De som tillhör Kristus är Abrahams avkomma och arvtagare enligt löftena, inte enbart baserat på köttslig härkomst.
- Ef 2:11–13: Kristus för samman hedningar och judar i ett nytt enhetligt gemenskap genom tron.
Noteringar ur äldre vägledningar
Matthew Henry (klassiskt kommentarium) betonar att Paulus här avvisar en bojad föresats att Guds löften skulle försvinna genom judarnas återgång och betonar att tro på Kristus är nyckeln till Arvsrätt. Albert Barnes lyfter fram att “Israel” ofta används i bredare betydelse än endast etnisk judendom och syftar till dem som upplever tro genom Kristus. Adam Clarke framhäver att löftet om trogenhet förblir fast trots fräckt av vägrad tro hos många av köttets avkomma.
Praktisk tillämpning
Inlägget uppmanar troende att inte överbetona yttre identitet utan att söka gemenskap med Gud genom tro. Guds val och löften är inte beroende av människans gener eller släktskap, utan av Guds nåd och trofasthet.