Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Ordspråksboken 1 Ordspråksboken 2 Ordspråksboken 3 Ordspråksboken 4 Ordspråksboken 5 Ordspråksboken 6 Ordspråksboken 7 Ordspråksboken 8 Ordspråksboken 9 Ordspråksboken 10 Ordspråksboken 11 Ordspråksboken 12 Ordspråksboken 13 Ordspråksboken 14 Ordspråksboken 15 Ordspråksboken 16 Ordspråksboken 17 Ordspråksboken 18 Ordspråksboken 19 Ordspråksboken 20 Ordspråksboken 21 Ordspråksboken 22 Ordspråksboken 23 Ordspråksboken 24 Ordspråksboken 25 Ordspråksboken 26 Ordspråksboken 27 Ordspråksboken 28 Ordspråksboken 29 Ordspråksboken 30 Ordspråksboken 31Verse
Ordspråksboken 25:1 Ordspråksboken 25:2 Ordspråksboken 25:3 Ordspråksboken 25:4 Ordspråksboken 25:5 Ordspråksboken 25:6 Ordspråksboken 25:7 Ordspråksboken 25:8 Ordspråksboken 25:9 Ordspråksboken 25:10 Ordspråksboken 25:11 Ordspråksboken 25:12 Ordspråksboken 25:13 Ordspråksboken 25:14 Ordspråksboken 25:15 Ordspråksboken 25:16 Ordspråksboken 25:17 Ordspråksboken 25:18 Ordspråksboken 25:19 Ordspråksboken 25:20 Ordspråksboken 25:21 Ordspråksboken 25:22 Ordspråksboken 25:23 Ordspråksboken 25:24 Ordspråksboken 25:25 Ordspråksboken 25:26 Ordspråksboken 25:27 Ordspråksboken 25:28
Ordspråksboken 25:19 (SV1917) – En föraning om faran med otillförlitlighet
I sammanhanget till Ordspråksboken talar salomos vishet om hur varningar, löften och trohet prövas i vardagens människor relationer och beslut. Versen 25:19 målar en bild av hur det är att förlita sig på någon som sviker på en kritisk stund – likt en gnagande tand eller ett skadedjurs fot – och belyser riskerna med opålitlighet när nödens dag närmar sig. Denna bild varnar för den som utan hänsyn litar på en ömkan av tro eller en relation som inte bär under prövningar.
Huvudbetydelsen
Versen understryker att tomt hopp om svåra tider blir ett sårbart fel. När förväntningen på stöd faller samman i nöd blir konsekvenserna skadliga: hjälpeloshetens brist visar sig som stark skada och misstro. Budskapet är praktiskt: bygg dina förbindelser och ditt förtroende på pålitlighet och vishet, inte på flyktigt löfte eller yttre bekvämlighet.
Nyckelteman
Kopplingar till andra texter
– Jak 1:6–8 uppmanar att inte tveka i tro utan att lita fast, vilket förkunnar att obeslutsamhet gör andan oförmögen att bära sorgfrukt. Denna tanke speglar riskerna i att överge tillförlitlighet när prövningar kommer.
– Psaltaren 37:5–6 påminner om att överlämna sin väg åt Herren och förtrösta på honom; överskridandet av ytlig tillförlitlighet undviks när man övar verklig trofasthet.
– Ordspråksboken 26:28 varnar för falsk vänskap och ord som döljer bedrägeri; det knyter an till varningens kärna om vad som anses vara verklig tillförlitlighet.
Praktisk reflektion
Jesus lär oss att vår tillit ska vila i Gud först och främst, men vi får också vara kloka i våra relationer. Bygg relationer på sanning, konsekvent handling och ömhet som står emot frestelsen att lita på yttre bekvämlighet eller snabba löften. I vardagslivet innebär det att hålla ord och visa lojalitet när andra möter svårigheter.
Sammanfattning
Versen 19 i SV1917 varnades oss mot att placera vårt förtroende hos den som inte kan stå fast när nödens dag kommer. Liknelsen om en gnagande tand och ett skadedjurs fot lär oss att tilliten måste vila på verklig pålitlighet och trofasthet, särskilt när livets prövningar drabbar.
Noter: Denna tolkning bygger på public-domain-kommentarer av historiska kommentatorer och integrerar deras tankar i en sammanhängande svensk förklaring utan att citera större utdrag. Kortreferenser till Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke används endast där relevanta ordalag passar och om korta citat görs kommer exakta formuleringar anges.