Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
4 Mosebok 1 4 Mosebok 2 4 Mosebok 3 4 Mosebok 4 4 Mosebok 5 4 Mosebok 6 4 Mosebok 7 4 Mosebok 8 4 Mosebok 9 4 Mosebok 10 4 Mosebok 11 4 Mosebok 12 4 Mosebok 13 4 Mosebok 14 4 Mosebok 15 4 Mosebok 16 4 Mosebok 17 4 Mosebok 18 4 Mosebok 19 4 Mosebok 20 4 Mosebok 21 4 Mosebok 22 4 Mosebok 23 4 Mosebok 24 4 Mosebok 25 4 Mosebok 26 4 Mosebok 27 4 Mosebok 28 4 Mosebok 29 4 Mosebok 30 4 Mosebok 31 4 Mosebok 32 4 Mosebok 33 4 Mosebok 34 4 Mosebok 35 4 Mosebok 36Verse
4 Mosebok 31:1 4 Mosebok 31:2 4 Mosebok 31:3 4 Mosebok 31:4 4 Mosebok 31:5 4 Mosebok 31:6 4 Mosebok 31:7 4 Mosebok 31:8 4 Mosebok 31:9 4 Mosebok 31:10 4 Mosebok 31:11 4 Mosebok 31:12 4 Mosebok 31:13 4 Mosebok 31:14 4 Mosebok 31:15 4 Mosebok 31:16 4 Mosebok 31:17 4 Mosebok 31:18 4 Mosebok 31:19 4 Mosebok 31:20 4 Mosebok 31:21 4 Mosebok 31:22 4 Mosebok 31:23 4 Mosebok 31:24 4 Mosebok 31:25 4 Mosebok 31:26 4 Mosebok 31:27 4 Mosebok 31:28 4 Mosebok 31:29 4 Mosebok 31:30 4 Mosebok 31:31 4 Mosebok 31:32 4 Mosebok 31:33 4 Mosebok 31:34 4 Mosebok 31:35 4 Mosebok 31:36 4 Mosebok 31:37 4 Mosebok 31:38 4 Mosebok 31:39 4 Mosebok 31:40 4 Mosebok 31:41 4 Mosebok 31:42 4 Mosebok 31:43 4 Mosebok 31:44 4 Mosebok 31:45 4 Mosebok 31:46 4 Mosebok 31:47 4 Mosebok 31:48 4 Mosebok 31:49 4 Mosebok 31:50 4 Mosebok 31:51 4 Mosebok 31:52 4 Mosebok 31:53 4 Mosebok 31:54
Huvudpoängen: Eldens pyre som bild av rättvisans stränghet och gudomlig dom
4 Mosebok 31:10 i SV1917 beskriver hur israeliterna brände upp fiendarnas städer och tältläger i de platser de hade lovat och intagit. Texten pekar mot en särskild handling i krigets kontext där gudomlig dom och befrielse går hand i hand: något som syftar till att rena landet från avgudsdyrkan och skydda israeliterna från återfall i samma faror.
Litterär kontext
Passagen befinner sig i berättelsen om kampanjerna mot midianiterna, där gudomlig befallning och segerens tecken upprepas. Det är en del av en större ram där alla spår av fiendernas boende och deras tältläger utrotas eller förvisas. Denna åtgärd visar hur Israels Gud framför allt tar ansvar för helighet i folket och landet, och hur hans domverk färgar hela krigets praktik.
Trohet och helighet som tematiska trådar
Texten belyser två centrala teman: helighet och lydnad. Folket får i uppdrag att genomföra en rituell reningssylta av området som var underockuperat av fienden. Detta understryker att Guds folk inte får blanda sig med avgudadyrkan eller kompromissa när det gäller det heliga landet som hans vittnesbörd står upp för.
Tillämpning och teologisk betydelse
Behandlingen av fiendens städer som brända byter pekar mot Guds rättfärdiga dom och hans trofasthet mot löften. Samtidigt finns där en försiktighet i hur en sådan dom ska förstås i ljuset av Guds barmhärtighet och senare uppenbarelser om rättvisa och kärlek. Läsares uppmaning är att se hur heligheten i Gud uppmanar folket till trohet och avhållsamhet från all ondska.
Kopplingar i Skriften
Kort förklaringsanekdot: Dessa paraleller visar att dom och beskydd sammanfaller när folket står i trohet mot Guds uppdrag och folket hålls renat från företeelser som gnistrar till avgudsdyrkan.
Frågor för reflektion
Sammanfattning och slutsats
I 4 Mosebok 31:10 framträder en bild av gudomlig dom som tjänar ett högre mål: att bevara helighet och ledas till lydnad inom Israels gemenskap. Texten pekar mot den gudomliga rättfärdigheten som tecken på trofasthet mot löften och motstånd mot allt som skulle förorena landet. Genom denna offensiv får folket en tydlig gräns mellan heligt och ovärdigt, mellan trohet mot Gud och avgudadyrkan.
Exakta ord som citeras från tidigare kända kommentatorer används sparsamt: Matthew Henry och Adam Clarke betonar båda att den heliga domen tjänar ett renande syfte inom Guds plan och att människans trohet gentemot Gud upprätthåller hans plan för folket. Albert Barnes framhäver hur sådana göromål i Gamla Testamentet speglar Guds rättfärdiga karaktär och hans omsorg om landet som skall vara ett vittnesbörd inför världen.