Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
4 Mosebok 1 4 Mosebok 2 4 Mosebok 3 4 Mosebok 4 4 Mosebok 5 4 Mosebok 6 4 Mosebok 7 4 Mosebok 8 4 Mosebok 9 4 Mosebok 10 4 Mosebok 11 4 Mosebok 12 4 Mosebok 13 4 Mosebok 14 4 Mosebok 15 4 Mosebok 16 4 Mosebok 17 4 Mosebok 18 4 Mosebok 19 4 Mosebok 20 4 Mosebok 21 4 Mosebok 22 4 Mosebok 23 4 Mosebok 24 4 Mosebok 25 4 Mosebok 26 4 Mosebok 27 4 Mosebok 28 4 Mosebok 29 4 Mosebok 30 4 Mosebok 31 4 Mosebok 32 4 Mosebok 33 4 Mosebok 34 4 Mosebok 35 4 Mosebok 36Verse
4 Mosebok 20:1 4 Mosebok 20:2 4 Mosebok 20:3 4 Mosebok 20:4 4 Mosebok 20:5 4 Mosebok 20:6 4 Mosebok 20:7 4 Mosebok 20:8 4 Mosebok 20:9 4 Mosebok 20:10 4 Mosebok 20:11 4 Mosebok 20:12 4 Mosebok 20:13 4 Mosebok 20:14 4 Mosebok 20:15 4 Mosebok 20:16 4 Mosebok 20:17 4 Mosebok 20:18 4 Mosebok 20:19 4 Mosebok 20:20 4 Mosebok 20:21 4 Mosebok 20:22 4 Mosebok 20:23 4 Mosebok 20:24 4 Mosebok 20:25 4 Mosebok 20:26 4 Mosebok 20:27 4 Mosebok 20:28 4 Mosebok 20:29



Översikt av 4 Mosebok 20:17 (SV1917)
I kapitlet där detta vers sitter, uppmanas folket att tåga rakt genom områdena utan att rasera eller ta förgänget av markens fruktbarhet. För Moses och folket blev detta en praktisk ledning i ödmjukhet och respekt för nationernas land, samtidigt som Guds vägvisning visar tålamod och långsiktighet i uppdraget att nå löftets land.
Versens sammanhang i kapitlet
I 4 Mosebok kapitel 20 följer Israels gruppöde efter en längre period i öknen. Folket klagar över vattenbristen, och Gud instrumenterar en lösning som kräver Mose och Aron att tala till klippan. När istället vederbörligen bön blir till jordnära handlingar i konflikt med ledarskapets ordning, möter Mose och Aron konsekvenser. Efter vändningen mot Meriba, där vattnet blivit en källa till tvist, går folket vidare mot Moabs land där denna vädjan till fredligt gensidigt passageförsök upprepas som en lektion i ödmjukhet och försiktighet inför andra folks mark.
Huvudbudskapet i versen
Värdet ligger i att folket vill färdas genom grannlandet utan att trampa på någons backbone. De vill undvika väg som leder genom jordbruk eller källor, och väljer den stora vägen, utan att avvika åt höger eller vänster, tills de har kommit igenom området. Budskapet är inte bara en säker färd, utan en bild av respekt för andras livsrum och äganderätt, samt lydnad inför Guds ordning i tid och plats.
Enhetlighet mellan Henry, Barnes och Clarke
納.
Huvudlärdom
Lärdomen är att Gud leder med måtta och tydlighet. När Guds folk går genom främmande område utan att söka skada eller egen vinning, vittnar de om tillit och disciplin. Det krävs tålamod och ödmjukhet inför andras mark och suveränitet, samtidigt som de inte gör avkall på den gudomliga riktningen att nå löftets land.
Korsreferenser och deras betydelse
Praktisk tillämpning
Sammanfattning
4 Mosebok 20:17 uppmanar till färd genom omgivningen med tydlig respekt för andra markers rätt och liv, utan att avvika från den väg Gud sätter. Genom denna bild lär vi oss att lydnad, tålamod och omtanke om grannens egendom bidrar till en fredlig och rättvis resa – samtidigt som det förbereder Guds folk för det löftesland som väntar längre fram i berättelsen.
Citat från äldre Kommentarer
Kommentarer av klassiska forntida kommentatorer framhäver ofta hur Israels färd genom främmande landområden kräver ödmjukhet inför nationers rätt och Guds ledning. De betonar att sann vägledning inte bara är fridfulla intentioner utan också praktisk hänsyn till andra människor och deras jord.