Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Markus 1:1 Markus 1:2 Markus 1:3 Markus 1:4 Markus 1:5 Markus 1:6 Markus 1:7 Markus 1:8 Markus 1:9 Markus 1:10 Markus 1:11 Markus 1:12 Markus 1:13 Markus 1:14 Markus 1:15 Markus 1:16 Markus 1:17 Markus 1:18 Markus 1:19 Markus 1:20 Markus 1:21 Markus 1:22 Markus 1:23 Markus 1:24 Markus 1:25 Markus 1:26 Markus 1:27 Markus 1:28 Markus 1:29 Markus 1:30 Markus 1:31 Markus 1:32 Markus 1:33 Markus 1:34 Markus 1:35 Markus 1:36 Markus 1:37 Markus 1:38 Markus 1:39 Markus 1:40 Markus 1:41 Markus 1:42 Markus 1:43 Markus 1:44 Markus 1:45



Markus 1:9 – Källkod till Jesu dopresa
Direkt betydelse: Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och låter döpa sig i Jordan av Johannes.
Bakgrund och sammanhang
Texten skildrar den inledande scenen i Jesu offentliga tjänst. Jesus står långt från Hellenistisk eller politisk makt och går till domen vid Jordan, där Johannes döparen verkar. Utförandet av dopet i Jordan markerar övergången från tillvaro i det osynliga liv till uppdraget som offentligt uppdrag, där Jesus vars syfte och identitet först blir manifesterad i dopets ögonblick.
Interpretiva observationer
Korta tematiska punkter
Korshänvisningar och förklaringar
Liknelsen i Matteus och Lukas speglar dopets gudsrelation och Jesu identitet i samband med dopet. Att Jesus blir döpt inte för sin egen synd utan som förebild och underkännande till Faderns vilja.
- Mark 1:11 refererar till Faderns röst som bekräftar Sonens identitet: "Du är min älskade Son".
- Rom 6:3–4 visar dopets bild av förening med Kristus i död och uppståndelse, en teologisk följd av Jesu dop.
Historiska kommentarer i kort sammanfattning
Mattäus Henry betonar dopets rättfärdigande funktion i varje människas liv och Jesu underordning till Guds plan. Albert Barnes framhäver dopets symbolik som Gudsröster och Jesu trohet. Adam Clarke påpekar att Jesu dop markerar övergången från det förberedande till det uppdragsspecifika skedet i hans offentliga tjänst.
Exakta korta citat från de public domain-kommentatorerna kan nämnas endast i nödvändiga citat; i översikten används inte fullständiga citat i texten utan sammanfattningar.
Relevanta kopplingar
Vart och ett av dessa samband förstärker budskapet om Jesu dop som en ny överenskommelse mellan himmel och jord, och som förebild för troende i lydnad.
Praktisk tillämpning
Jesu dop inbjuder till att vår egen tro följer Guds vilja i ödmjukhet och lydnad. Dopets teologi påminner oss att vi inte söker våra egna vägar, utan följer Kristus i vardaglig trohet och rättfärdighet inför Gud.