Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
3 Mosebok 1 3 Mosebok 2 3 Mosebok 3 3 Mosebok 4 3 Mosebok 5 3 Mosebok 6 3 Mosebok 7 3 Mosebok 8 3 Mosebok 9 3 Mosebok 10 3 Mosebok 11 3 Mosebok 12 3 Mosebok 13 3 Mosebok 14 3 Mosebok 15 3 Mosebok 16 3 Mosebok 17 3 Mosebok 18 3 Mosebok 19 3 Mosebok 20 3 Mosebok 21 3 Mosebok 22 3 Mosebok 23 3 Mosebok 24 3 Mosebok 25 3 Mosebok 26 3 Mosebok 27



Betydelsen av 3 Mosebok 5:6 (SV1917)
En tydlig formulering av texten är att offret för synden ska vara ett småboskapens hondjur, och att prästen skall bringa försoning för den synd man har begått för Herren, så att den renas från synden.
Kontextuell bakgrund
I Födelseboken och de framåtriktade lagarna i Andra Moseboken presenteras ofta olika offer. Detta särskilda versavsnitt är en del av lagens system för obetydliga synder eller förbiseenden där offret fungerar som sakramentalt medel för försoning. Offrets natur som ett “småboskapens hondjur” betonar ödmjukhet och prisvärdhet i gärningarna man kunde lägga fram. Prästen spelar en central roll i försoningsförfarandet och fungerar som mellanhand mellan människan och Gud.
Innehåll och tolkning
I denna vers kopplas syndens begådda handling till en konkret handling av offer: ett hondjur av småboskap, antingen tacka eller get. Det visar att även mindre eller vardagliga överträdelser kräver ett erkännande och en handling av omvändelse inför Gud. Prästens roll i att “bring a försoning för honom” lyfter fram att försoningen inte bara är en personlig rit utan ett gudsrelationellt tillstånd som upprätthålls genom rätt fastställda riter.
Nyckelord och teman
Korsreferenser och deras begripande förbindelser
1) 5:7–8 – rättelse i samma sammanhang: Offret och dess regler upprepas och förklaras när man saknar offer för olika typer av förbiseenden.
2) 4:3–4 – lagen om syndofferens betydelse kopplar offret till en ordnad process där prästen försonar och renar.
3) Hebreerbrevet 9:22 – allting renas genom blodet i lagen, och utan shedding of blood finns ingen försoning. Denna text speglar poängen att ett offer är centralt för att vända övertro och orenhet mot rätt relation till Gud.
Praktisk tillämpning
Versen lär oss att erkänna varje fel som ett tillfälle att vända sig till Gud med uppriktighet. Försoningens väg är förenad med konkreta steg av handling och ödmjukhet inför Gud. Den betonar att rening kräver ett svar som inbegriper en passande offer-logik i den gamla lagen, men underliggande principer om uppriktig omvändelse och gudsrelation förblir centrala.
Sammanfattande reflektion
Denna text visar att synd behöver en tydlig åtgärd och ett redskap som syftar till att återställa relationen med Herren. Prästen fungerar som garant för försoningen, och offrets pris uppmanar troende att närma sig Gud med ödmjukhet och tro.
Notering om exakta citat från äldre kommentarer: Inga fullständiga citat används här, men de traditionella tankegångarna från Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke ligger till grund för tolkningar som betonar offerets funktion, prästens roll och reningen som central i den forntida lagen.