Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
3 Mosebok 1 3 Mosebok 2 3 Mosebok 3 3 Mosebok 4 3 Mosebok 5 3 Mosebok 6 3 Mosebok 7 3 Mosebok 8 3 Mosebok 9 3 Mosebok 10 3 Mosebok 11 3 Mosebok 12 3 Mosebok 13 3 Mosebok 14 3 Mosebok 15 3 Mosebok 16 3 Mosebok 17 3 Mosebok 18 3 Mosebok 19 3 Mosebok 20 3 Mosebok 21 3 Mosebok 22 3 Mosebok 23 3 Mosebok 24 3 Mosebok 25 3 Mosebok 26 3 Mosebok 27Verse
3 Mosebok 19:1 3 Mosebok 19:2 3 Mosebok 19:3 3 Mosebok 19:4 3 Mosebok 19:5 3 Mosebok 19:6 3 Mosebok 19:7 3 Mosebok 19:8 3 Mosebok 19:9 3 Mosebok 19:10 3 Mosebok 19:11 3 Mosebok 19:12 3 Mosebok 19:13 3 Mosebok 19:14 3 Mosebok 19:15 3 Mosebok 19:16 3 Mosebok 19:17 3 Mosebok 19:18 3 Mosebok 19:19 3 Mosebok 19:20 3 Mosebok 19:21 3 Mosebok 19:22 3 Mosebok 19:23 3 Mosebok 19:24 3 Mosebok 19:25 3 Mosebok 19:26 3 Mosebok 19:27 3 Mosebok 19:28 3 Mosebok 19:29 3 Mosebok 19:30 3 Mosebok 19:31 3 Mosebok 19:32 3 Mosebok 19:33 3 Mosebok 19:34 3 Mosebok 19:35 3 Mosebok 19:36 3 Mosebok 19:37



3 Mosebok 19:34 (SV1917) – En rätt att behandla främlingen
Ordagrannheten lyfter fram en bestämmelse som kommer ur Israels nyss befriade erfarenhet av slaveri och främlingskap. Den som bor bland eder skall räknas såsom en inföding; älska honom såsom dig själv, då I själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är HERREN, eder Gud.
Detta budskap integrerar social rättvisa med gudstjänstligt ansvar. Hela folket uppmanas att ha en inkluderande hållning gentemot den som lever bland dem, inte som gästen utan som en del av gemenskapen. Den heliga lagen vänder blickarna från ritualer till vardagsrelationer: kärlek till närstående och främlingen reflekterar Guds eget identitet och omsorg.
Orden ”Jag är HERREN, eder Gud” fungerar som en auktoritativ påminnelse: Guds karaktär som rättfärdig och barmhärtig står som grund för varje social förpliktelse. Gud själv är den som har genomlevt utanförskapet i Egypten; hans erfarenhet blir modellen för hur Israels folk ska leva tillsammans. Budet förenar gudstjänst och etik: tro leder till praktisk vänlighet mot dem som står i fara att bli utestängda.
- Främlingen: inte längre en främmande outsider, utan en del av Israels gemenskap under rättvisa villkor.
- "Räknas såsom en inföding": betonar likvärdig behandling och delaktighet i samhället.
- "Älska honom såsom dig själv": ett grundläggande etiskt råd återkommande i lagen, speglande mänsklig likhet inför Gud.
– 2 Mosebok 22:21–27: samma röst som kräver skydd för främlingar och deras rättigheter. Förklarar att kärlek och rättvisa mot främlingen är en del av Guds rikes rättvisa. Förklaring betonar att hjälp till behövande inte endast är praktisk välvilja utan lydnad inför Gud.
– 5 Mosebok 10:18–19: Gud älskar de räddade av widow och den utstötta och befaller Israels folk att älska främlingen eftersom de själva varit främlingar i Egyptens land.
– Matteus 25:35–36: Jesus upprepar samma ande i sin undervisning om domens kriterier – hur man tar emot och vårdar dem som är i behov.
Idag utmanar texten oss att se varje främling eller nykomling som en möjlig del av gemenskapen, inte som en främling i socialt eller religiöst sammanhang. Det kräver konkreta handlingar av välkomnande: språklig vänlighet, ekonomiskt stöd vid behov, och en etik där varje människa får plats och skydd.
Textens kärna är att rättvisa inför Gud inte står i isolerade ritualer utan i hur vi betraktar och behandlar dem som lever bland oss. Genom att identitetsmässigt anknyta vår plikt att älska främlingen till Guds eget främlingskap och befrielse, lär vi oss att leva i en gemenskap som speglar hans nåd och rättfärdighet.
Matthew Henry betonar att vänlighet mot främlingar kommer ur förståelsen av Guds egen befrielse. Albert Barnes framhäver att människovärde och samhörighet står över social status. Adam Clarke understryker att kärlek till främlingen speglar föreningen av alla gudsfolk inför Gud. Dessa röster kallas upp som stöd för att förstå textens sociala och teologiska väv. Inga längre citat behövs här, men deras sammanfattningar vittnar om samma ordning: kärlek drar gränserna och Gud själv sätter standarden.