Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Judasbrevet 1Verse
Judasbrevet 1:1 Judasbrevet 1:2 Judasbrevet 1:3 Judasbrevet 1:4 Judasbrevet 1:5 Judasbrevet 1:6 Judasbrevet 1:7 Judasbrevet 1:8 Judasbrevet 1:9 Judasbrevet 1:10 Judasbrevet 1:11 Judasbrevet 1:12 Judasbrevet 1:13 Judasbrevet 1:14 Judasbrevet 1:15 Judasbrevet 1:16 Judasbrevet 1:17 Judasbrevet 1:18 Judasbrevet 1:19 Judasbrevet 1:20 Judasbrevet 1:21 Judasbrevet 1:22 Judasbrevet 1:23 Judasbrevet 1:24 Judasbrevet 1:25
Judasbrevet 1:25 – En doft av evighet
Översatt enligt SV1917 betonar versen med ett avskedets tecken: all ära, majestät, välde och makt tillhör Honom som är Gud ensam och vår Välsignade Frälsare, vår Herre Jesus Kristus. Det är ett ord av bekännelse och tillbedjan som pekar bakåt mot skapelsen och framåt mot fulländningen i evigheten.
I Judasbrevet avslutas brevet med en rad avlovande lovtal till Gud, som håller quicken i allt som är gott och som har befäst oss i tro. Vers 25 står som en klangfull avslutning som sammanfattar den teologiska kärnan: endast Gud och Kristus förtjänar all ära. Det får läsaren att se helighetens säte och vår tro som vilar på en fast bas i evangeliet.
Beviset för gudomlighetens och Kristi herravälde är centralt: Honom tillhör ära, majestät, välde och makt, såsom före all tid, så ock nu och i alla evigheter. Församlingen uppmanas att se Gud Fadern och Jesus Kristus som den trofasta grunden för allt väsens och all tillbedjan. Denna vers fungerar som en teologisk avslutning och en praktisk vädjan om trofasthet och lovsång.
Inspiration och citat från äldre kommentatorer
Matthew Henry och Adam Clarke betonar båda att denna vers sammanfattar hela biblisk tro: Guds eviga majestät och Kristi så fullständiga herravälde över allt. Clarke understryker att uttrycket före all tid, så ock nu och i alla evigheter omfattar både Fadern och Sonen i en gemensam, evig ära. Henry kopplar det till den troendes förening med detta eviga herravälde genom tro, så att lovsången blir ett livsrum i vardagen. (Exakta korta citat kan förekomma i sammanhanget utan att upprepas i fulltext.)
Konkret vägledning ur texten
Relationer till andra bibelställen
• Rom 11:36 betonar att allt är från honom, genom honom och till honom; där finns en liknande syn på Guds och Kristi gemensamma härlighet.
• Efes 1:23-24 talar om Kristus som huvud för församlingen, vilket förankrar att Jesu makt och herreds når över allt.
• 1 Tim 6:15 beskriver Honom som den som ska uppenbaras i sin rättfärdiga tid, den mäktige och härskaren över all makt.
Tillämpning i vardagen
Versen påminner oss att vår tro inte bara är tro på historiska händelser utan bekännelse av Jesus som Herre över tidens alla skeden. I vardagliga beslut och livets prövningar får vi återkalla att all ära tillhör Honom som är evig, och att vår tro ska avspegla en lovsång som är kontinuerlig och uppriktig.
Sammanfattning
Judasbrevets avslutning höjer blickarna mot Guds eviga härlighet i Kristus. Den påminner om att Guds makt och härlighet är grundstenen för vår tro och vår lovsång. Som troende får vi leva i ljuset av denna eviga tillbedjan, där all ära tillhör Honom som är vår Frälsare, vår Herre.