Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet Uppenbarelseboken
Josua 14:15 (SV1917) — Kontext och mening
I detta versstycke berättas hur Hebron fick sitt gamla namn Kirjat-Arba efter den störste blant anakiterna, och hur landet nu är i freden efter många års krig. Denna uppgift knyter samman en historisk plats med en betydelsefull ledstjärna i Israels öde: Guds löfte om ett land där tron och lydnaden skulle prövas och samtidigt få sin frihet. Versen står i sammanhanget av Josuas kamp mot olika folkslag och hur territoriet gradvis delades ut bland Israels stammar.
Huvudbetydelsen i versen
Namnet Kirjat-Arba syftar på en plats där Arba, den mäktiga Anakiten, bodde, och Hebron var en central stad i området. Texten markerar att Hebron tidigare hade kallats Kirjat-Arba; detta betonar ofta hur Gud leder sitt folk genom mänskliga personer och historiska minnen. Den andra delen av versen—”landets ro från krig”—tydliggör att den långa eran av strider drar mot sin slut, och Israels försorg nu övergår i stabilitet och bosättning under Guds välsignelse.
Tre centrala teman
Relaterade passager och deras koppling
• Josua 10–11 visar hur Gud ger segrar och hur landet sakta blir möjligt att bebo. Rubriken syftar till Guds trofasthet i att utöka Israels frontier och demarkera gränserna.
• 5 Mosebok 7 diskuterar Guds rasera folkens hinder och hur landet ska tas med Guds hjälp; det klargör varför segerns väg kräver trots och tro. Kopplingen visar kontinuiteten mellan löfte, kallning och genomförande.
• domarhistoriens samtida behöv för tro och lydnad speglas i hur städernas namn ändras och hur deras kontroll över landet fortgår under Guds ledning.
Praktisk reflektion
Versens budskap påminner om att gudomlig plan ofta innefattar långvariga processer. Försök att följa Guds väg i vardagen kräver tålamod och tro, särskilt när frihet och stabilitet tycks ha varit länge under gång. Gud kan använda historiska minnen som knutpunkter för tro och beslutsamhet.
Kort sammanfattning
Josua 14:15 visar sambandet mellan ett historiskt namn—Kirjat-Arba—och Hebrons betydelse i Israels landnamn. Genom den jordiska segern och landets ro illustreras Guds trofasthet i att fullboda löften och leda sitt folk mot lugn och verklig bosättning.
Cross-referenser
• Josua 10–11: Guds ingripande i seger och landstilldelning.
• 5 Mosebok 7:7–9: Guds trofasthet i att hålla löften till de som följer honom.
• Domarboken 1: Om hur minnen och platsnamn bär historiska frågor om ledarskap och gudsplan.
Notering om äldre kommentarer: Inga direkta citat från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke används i detta avsnitt i sin helhet. Översättningar och tolkningar av deras idéer ingriper naturligt i sammanhanget utan att återges som långa utdrag.