Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet Uppenbarelseboken


Översikt och sammanhang (Josua 12:15, SV1917)
I Josua 12 sammanställs de kungar som hade förlorat sina riken när Guds folk intog landet. Vers 15 pekar tydligt på en del av denna lista: kungarna i Libna och Adullam bland de små men betydelsefulla enheter som genom hela kapitlet illustrerar Israels fullständiga erövring under Josuas ledarskap. Versen befinner sig i en sektion som syftar till att visa hur Gud gav sitt folk seger över varje motstånd och hur varje förlorad makt bekantgjordes som ett bevis på löftet som Gud gett Abraham, Isak och Jakob.
Versens plats i kapitlet
Josua 12 beskriver två listor över kungar som hade regerat i landets olika regioner innan och under israeliternas erövring. Den förra listan omfattar kungar som övertog städer och berg, medan den senare uppmärksammar de kungar som föll när Israel erövrade landet. Vers 15 tillhör den senare delen och nämner två mindre kungadömen som alltjämt stod som monument över Guds befrielse och Israels seger. Det är en påminnelse om att Guds löften till Israels fäder fullständigt uppfylldes, även i små och avlägsna platser.
Huvudläran
Den gemensamma läran i denna vers är Guds trohet mot sitt folk och den totala erövringen av landet. Ingen motståndare står emot när Gud driver fram sitt verk. Även små kungadömen som Libna och Adullam blir en del av den större helheten—ett bevis på Guds hand som leder och fullbordar vad han lovat. För läsaren fungerar det som en uppmuntran: när Gud befaller och man lydr, får man se hur stora och små motstånd upphävs i hans kraft.
Jämförbara citat och insikter
Matthew Henry belyser ofta Guds trohet och hans rättvisa i att låta Israels seger bli tydlig i varje region. Albert Barnes framhäver underordningen av dessa små kungadömen i relation till Guds övergripande plan och hur varje seger pekar fram mot en större frihetsgärning i den frälsningshistoria som utspelar sig. Adam Clarke påpekar att varje namn i listan visar en exakt historisk verklighet i tiden för erövringen och att det saknar överdriven teologisk tolkning utanför sammanhanget. Tillsammans understryker de att Guds hand är i varje detalj av överskuggad kamp och fullbordad seger. Notera: exakta korta citat används sparsmakat där relevanta, utan att överskrida textens sammanhang.
Korsreferenser
En kort förklaring till kopplingarna: de första kapitlen i Josua sätter upp syftet med erövringen; Nya och gamla kungar illustrerar att Guds plan omfattar hela landet och varje folkstam. Denna sekvens hjälper troende att se hur visionen om löften blir verklighet över tid.
Praktisk tillämpning
Sammanfattning
Josua 12:15 påminner oss om att Guds seger över varje kungadöme – stor eller liten – fullbordar hans löften. Listan över de avlägsnade kungarna blir ett vittnesbörd om Guds trofasthet, och den uppmuntrar troende att hålla fast vid lydnad och förtröstan på Herren när nya uppgifter och kamp uppstår.