Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Johannes 18:1 Johannes 18:2 Johannes 18:3 Johannes 18:4 Johannes 18:5 Johannes 18:6 Johannes 18:7 Johannes 18:8 Johannes 18:9 Johannes 18:10 Johannes 18:11 Johannes 18:12 Johannes 18:13 Johannes 18:14 Johannes 18:15 Johannes 18:16 Johannes 18:17 Johannes 18:18 Johannes 18:19 Johannes 18:20 Johannes 18:21 Johannes 18:22 Johannes 18:23 Johannes 18:24 Johannes 18:25 Johannes 18:26 Johannes 18:27 Johannes 18:28 Johannes 18:29 Johannes 18:30 Johannes 18:31 Johannes 18:32 Johannes 18:33 Johannes 18:34 Johannes 18:35 Johannes 18:36 Johannes 18:37 Johannes 18:38 Johannes 18:39 Johannes 18:40



Då skriade de åter och sade: "Icke honom, utan Barabbas." Men Barabbas var en rövare. (Johannes 18:40, SV1917)
Kärnmening: Folket valde politisk befrielse framför rättfärdighet; Barabbas friades medan Jesus förblev tillrättavisad och korsfäst.
Kontext och bakgrund
I Johannesevangeliet står det i spänningen mellan pågående förhör hos Pontius Pilatus och folkets skrik: Vem ska frigivas under påsken? De poliskt drivna anklagelserna mot Jesus har förstärkts, medan Barabbas nämns som en rövare (eller upprorsmakare) som varit fängslad. Det rör sig om ett symboliskt val där folket inte bara avgör en enkel fängelsefråga utan spelar ut en djupare teologisk konflikt mellan rättfärdighetens väg och världens frihet genom våld.
Interpretativa iakttagelser
- Folket står inför en tydlig möjlighet till frihet: antingen Jesus, som talar sanning och lider, eller Barabbas, som motsvarar uppror och frihet genom handling. De flesta i skaran väljer det som ser ut som frihet utan räddning.
- Jesu tysta överenskommelse med lidandet speglar den övernaturliga villigheten att bära människans skuld. Världen väljer ofta det dramatiska och starka, medan Guds väg kräver ödmjukhet och offer.
- Namnet Barabbas signalerar vad människan ofta söker: en frid som inte kostar något, medan den rättfärdige stilla lider för dem som inte förstår sitt behov av frälsning.
Kort temaöversikt
Relaterade bibelställen och korta förklaringar
Filipperbrevet 2:8 – Jesus ödmjukade sig och lydde till döden, alltså en central bild av det motsatta svaret på världens frihet genom frihet i lydnad. Det visar varför hans död var nödvändig och kärleksfull.
Romarbrevet 3:25 – Kristi försoning fungerade som uppenbarelse av Guds rättfärdighet genom hans död och uppståndelse, övervinningskraft i stället för vår egen otillräcklighet.
1 Petr 3:18 – Kristi lidande som ett exempel på vad rättfärdighet kräver, att ändå lida för tro och sanning.
Praktisk tillämpning
När människan frestas att välja bekvämt frihet eller snabb uppgörelse, uppmanas vi att överväga vilket alternativ som leder till frälsningens verklighet. Jesus bjöd inte en enkel räddning utan vägledde genom lidande och trohet till Gud. Ljug inte frihetens skugga; ta del av Kristi kors som efterskal av vår rättfärdighet.
Sammanfattning i ett stycke
Texten visar en omvälvande frihetspolitik: världen ropade efter Barabbas, en frihet utan Gud; Gud erbjöd sin Son, en frihet genom rättfärdighet och försoning. Genom Jesu ödmjukhet och lidande fullbordas Guds planer, och människan ges en väg till sanning, som övergår världens snabba viljor.
Notering över citat från äldre kommentatorer (bara exakta korta ord citeras om de förekommer):
Matthew Henry och Adam Clarke betonar båda hur denna scen framhäver att mänsklighetens första impuls är att välja det uppenbart starka och politiskt fri, medan Guds sanning kräver ett kors. Clarke påpekar hur Barabbas symboliskt representerar syndens frihet, som ersätts av Kristi frihet genom försoning. Inga längre direkta citat återges här för att behålla originaliteten i kommentarens svenska sammanfattning.