Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet Uppenbarelseboken



Kommentar till Job 28:20 (SV1917)
Direkt tolkning av meningen: Varför finns visheten och förståelsen? Var kommer de ifrån och var bor de? Texten uttrycker en medvetenhet om att vishet inte står i människans egna äventyr utan kommer från en djupare källa som överskrider världens naturvetenliga erfarenheter.
Kontext och bakgrund
I Job 28 framställs visheten som något som människan söker men inte finner genom sina egna jordiska resurser. Kapitel 28 beskriver gruvornas och bergen arbete, där människan bryter sten och finner metaller, men verklig vishet står bakom allt synligt och står över alla mänskliga uppfinningar. I denna poetiska, nästan proberbiska dialog betraktas vishet som något som Gud vet och människan söker efter, utan att själv kunna skapa den ur sig själv.
Tolkningsobservationer
Kyrkans (gammal kristen) syn än i äldre kommentarer
Matthew Henry betonar att vishet är en gudomlig gåva, som människan söker med rättfärdig strävan men konstitueras av Guds uppebarelse. Han noterar att vishetens källa inte är mänsklig förståelse utan ett uppenbarat gudsord och en rätt livsföring.
Albert Barnes påpekar att vishetens väg går genom fruktan för Herren och genom lydnad inför hans bud, och att människans arbete med resurser och teknik inte får ersätta att känna Gud.
Adam Clarke understryker att visheten är gudadgiven och överskrider världens rikedomar; den färdas inte i de mänskliga metoderna utan i gudfruktighet och uppriktighet.
Knytningar till andra texter
– Ordspråksboken 9:10 betonar att frukten av vishet börjar med gudsfruktan och erkännande av Gud som källan till kunskap. Visheten följer den gudomliga ordningen, inte människans egen uppfinningsrikedom.
– Jesaja 55:8–9 anger att Guds tankar och vägar övergår människans; visheten kommer från en gudomlig höjd och kräver ödmjuk närhet till Gud.
– Kolosserbrevet 2:3 pekar på att Kristus i vem all vishet och kunskap finns; i honom uppenbaras djupet i guds hemligheter.
Praktisk tillämpning
Att erkänna vishetens gudomliga källorleder till ödmjukhet inför livet. Sök vishet inte främst i egna resurser eller mänskliga uppfinningar utan i relationen till Gud och i hans ord. Betydelsen ligger i att leva i lydnad, rättfärdighet och kärlek – där visheten blir en vägledning i vardagsval och i hur man bemöter lidande och mysterierna i livet.
Sammanfattning
Job 28:20 lyfter fram att visheten är en ovillkorlig gåva och dess sanna boning hos Gud. Denna verklighet förkastar tron på att vishet enkelt kan hittas i människans egna resurser. Genom att hålla ödmjukhet, fruktan för Herren och trohet mot Guds ord kan man närma sig vad som är sant och livgivande. Visheten överträder det materiella och står i nära förhållande till Guds vägar och Jesu fullkomliga uppenbarelse.