Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet Uppenbarelseboken

Job 28:14 i SV1917 — Försök att hitta vishet
I den närmaste kontexten till kapitlet 28 följer en poetisk utforskning av vishetens gömda natur. Job har under kapitlet beskrivit hur människan söker efter vishet och skatter i jord och gruvor, endast för att inse att själva visheten ligger där bortom det mänskliga räckhåll. När texten säger: "Djupet säger: ’Hon är icke här’, och havet säger: ’Hos mig är hon icke’" pekar den på att vishetens källa inte finns i fysiska underverk eller materiella rikedomar, utan är något avskilt och gudomligt.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Ordagrant lyfter versen fram att vishetens verkliga ursprung ligger bortom jordens djup och havets rikedom. Detta förstärker uppenbarelsen av Gud som den ende som kan ge fullständig förståelse. Vishetens källa är transcendent och överskrider mänskliga miljöer. I det större sammanhanget för Job 28 visar kapitlet att människans sorg och herrevälde över naturen inte ger riktig kunskap; förståelse kommer när man vänder sig till Gud. Denna insikt överensstämmer med andra bibliska teman där vishet och rättfärdighet göds av gudomlig uppenbarelse snarare än mänsklig ansträngning.
Viktiga ord och bildspråk som förklaras
Djupet och havet fungerar som bild för människans begränsningar: hur mycket vi gräver, hur mycket vi söker, hur mycket vi mäter—allt kan misslyckas med att uppnå det som verkligen gör oss kloka. Versen säger i kontexten att även de mest påfallande naturresurserna inte är källan till visdom; visheten är något gudomligt och personligt givande. Denna distinktion mellan kunskap om hur världen fungerar och vishetens rättfärdigande gör att fokus ligger på relationen till Gud snarare än materiella bekvämligheter.
Relaterade passager
Tillämplig tillämpning för samtiden
Moderna läsare möter ofta trycket att finna allt genom logik, teknologi eller ekonomisk framgång. Denna vers uppmanar till ödmjukhet: vishetens källa är inte vår egen idéhöjd eller vår kontroll över naturen, utan ett gudomligt givande som kräver förlåtande och lydnad inför Gud. I praktiken betyder det: sök vishet i bön och i skriftens lärdom; värdera rättfärdighet och trohet framför yttre rikedom; och vara beredd att erkänna vår ofullständiga förståelse inför Guds planer.
Kommentarer i utvalda ord från klassiska källor:
Matthevs kommentarer och klassiska synpunkter understryker att mänsklig vishet är begränsad utan Guds uppenbarelse. Om korta citat finns i tillgång:
“vishetens källa är Gud själv; människans jakt efter vishet kräver ödmjukhet inför hans ord” (intryck av traditionell tolkning).
“Sann vishet är att känna och frukta Gud; det är hörnstenen i rätt liv.”
Sammanfattning i en mening
Job 28:14 påminner oss att verklig vishet är gudomlig och bortom alla människoskapade källor; den nås när vi vänder oss till Gud och lever i lydnad inför honom.