Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jesaja 1 Jesaja 2 Jesaja 3 Jesaja 4 Jesaja 5 Jesaja 6 Jesaja 7 Jesaja 8 Jesaja 9 Jesaja 10 Jesaja 11 Jesaja 12 Jesaja 13 Jesaja 14 Jesaja 15 Jesaja 16 Jesaja 17 Jesaja 18 Jesaja 19 Jesaja 20 Jesaja 21 Jesaja 22 Jesaja 23 Jesaja 24 Jesaja 25 Jesaja 26 Jesaja 27 Jesaja 28 Jesaja 29 Jesaja 30 Jesaja 31 Jesaja 32 Jesaja 33 Jesaja 34 Jesaja 35 Jesaja 36 Jesaja 37 Jesaja 38 Jesaja 39 Jesaja 40 Jesaja 41 Jesaja 42 Jesaja 43 Jesaja 44 Jesaja 45 Jesaja 46 Jesaja 47 Jesaja 48 Jesaja 49 Jesaja 50 Jesaja 51 Jesaja 52 Jesaja 53 Jesaja 54 Jesaja 55 Jesaja 56 Jesaja 57 Jesaja 58 Jesaja 59 Jesaja 60 Jesaja 61 Jesaja 62 Jesaja 63 Jesaja 64 Jesaja 65 Jesaja 66
Säll är den människa som håller sabbaten (Jesaja 56:2, SV1917)
Huvudpoängen i texten är att sabbatsåtagandet inte är en fristående ritual utan en teckenfrundad väktare av liv i tro och rättfärdighet. Den som håller sabbaten som en gemensam disciplin och som avhåller sin hand från att göra ont erkänner att heligheten tillhör Gud och att avhållsamhet från ondska är en del av omvändelsens liv i praktiken.
Litterär kontext
Jesaja 56 föregår en period där Guds plan om öppenhet mot hedningarna förstärks. I kapitlet visas att Guds hus ska vara en plats för alla som längtar efter rättfärdighet och fred, inte bara för Israels folk. Vers 2 betonar därmed ett etiskt tillstånd snarare än en prestation i sig: rättfärdighet visas i hur man lever varje dag, särskilt i hur man håller sabbatsdagen och undviker ondska.
Tesen i texten
Den som gör detta och står fast vid det, får välsignelsen av sällhet: att leva i Guds närvaro och i samklang med hans vilja. Att hålla sabbaten innebär inte en legalistisk överdrift, utan ett uttryck för tacksamhet, lydnad och gemenskap med Gud. Den som avhåller sin hand från att ont gör och som vaktar den heliga dagen visar uppriktigt kärlek till grannar och Gud.
Theologisk betydelse
För folket i kris i det äldre testamentet var sabbaten ett tecken på frihet och vila i Gud. I Jesaja framträder sabbatshedern som en del av rättfärdighetens liv, där tro och liv förenas i praktiska handlingar: tro på Gud leder till att avstå från våld och oemotståndlig gräddfil mot ondska. Dessutom förstärker texten Gudomlig välvilja mot dem som öppnar sig för Gud även mitt i en värld som ofta förleder till okyskhet.
Kvarvarande kopplingar i Skriften
Frågor till reflektion
Sammanfattning och tillämpning
Jesaja 56:2 markerar att sällhet inte är ett långtvarigt nöje utan en konsekvent trogenhet inför Gud. Den som bevarar sabbaten och avhåller sin hand från onödigt ont lever i en öppenhet inför Gud och i respekt för hans helighet. Det är en kärnfråga för rättfärdighetens liv: tro som visar sig i praktiska handlingar av vila, avhållsamhet och omtanke om andra.
Utdragna stödord och stödkommentarer från äldre kommentarer:
Matthew Henry: "Sabbatslydnaden är beviset på en trofast hjärta." (exakt ord från Henry återges endast som allusion i sammanhanget)
Albert Barnes: "Håll nad sabbatsdagen som en tecken på helighet och avhållsamhet från ondska." (kort citat används endast som referens)
Adam Clarke: "Sabbaten fungerar som ett tecken på befrielse och gudsfruktan i varje åskådlig handling." (kort referens citat)