Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jesaja 1 Jesaja 2 Jesaja 3 Jesaja 4 Jesaja 5 Jesaja 6 Jesaja 7 Jesaja 8 Jesaja 9 Jesaja 10 Jesaja 11 Jesaja 12 Jesaja 13 Jesaja 14 Jesaja 15 Jesaja 16 Jesaja 17 Jesaja 18 Jesaja 19 Jesaja 20 Jesaja 21 Jesaja 22 Jesaja 23 Jesaja 24 Jesaja 25 Jesaja 26 Jesaja 27 Jesaja 28 Jesaja 29 Jesaja 30 Jesaja 31 Jesaja 32 Jesaja 33 Jesaja 34 Jesaja 35 Jesaja 36 Jesaja 37 Jesaja 38 Jesaja 39 Jesaja 40 Jesaja 41 Jesaja 42 Jesaja 43 Jesaja 44 Jesaja 45 Jesaja 46 Jesaja 47 Jesaja 48 Jesaja 49 Jesaja 50 Jesaja 51 Jesaja 52 Jesaja 53 Jesaja 54 Jesaja 55 Jesaja 56 Jesaja 57 Jesaja 58 Jesaja 59 Jesaja 60 Jesaja 61 Jesaja 62 Jesaja 63 Jesaja 64 Jesaja 65 Jesaja 66
Jesaja 27:7 (SV1917) – Kontext och betydelse
I Jesaja 27 behandlas Guds rörelse för Israels upprättelse och återkommande hopp om rening efter gångna prövningar. Versen svarar på en fråga om rättvisa och straff: har Gud först plågat dem som plågade deras plågare, eller blivit de själva dräpta som deras fiender dräpte? Denna bildiska retorik understryker att Guds dom inte släpps fri från konsekvenser, utan speglar en rättfärdighet som återställer ordningen snarare än att förstärka hämndlusten. I kapitlets slut förtydligas att Herrens hand är stark, och att en ny, helgad ordning skall uppstå bland hans folk.
Central betydelse
Frågan i versen pekar på den gudomliga rättvisans princip: prövar Gud först fiendens förtryck och väljer att låta deras egna röster och gärningar slå tillbaka på dem. Men karaktären hos Guds dom är måttfull och rättvis; den syftar inte till vedergällning i egen lust utan till upprättelse och befrielse för Guds folk. Detta kapitel ser en framtidsblick där Gud återställer landet och bringar fred, samtidigt som det erkänner hur prövningarna blivit en prövestege för troende.
Nyckelteman
Kopplingar till andra ställen
• Jesa 10:1–2: om Gud som upprättar rättvisa trots orättfärdiga herefter. Förklarar hur Guds dom leder till upprättelse av de förtryckta.
• Jesaja 29:24: de som varit avskärmade av misstro upplyses av Herren och återfår hjärtats tro. Visar hur Gud gör till sist upprättelse genom helande tro.
• Psalm 33:5: rättfärdighetens fiaskor blir verklighet när Herren älskar rättfärdighet; hans väsen omfattar rättvisa och trofasthet. Förbindelsen ligger i Guds rättvist handlande och hans trofasthet att befria sitt folk.
Praktisk tillämpning
Versen manar troende att lita på Guds rättvisa, även när omständigheterna verkar övermäktiga. Den uppmuntrar tålamod under förtryck och betonar att Guds slutliga mål är upprättelse och fred för sitt folk. I vår vardag kan det betyda att vi söker upprättelse genom rättfärdiga handlingar, ber om vishet i svåra situationer och håller fast vid hoppet om att Gud inte låter lidandet vara utan syfte.
Avslutande sammanfattning
Jesaja 27:7 sammanfattar ett centralt gudsbudskap: Gud låter rättvisa komma till plats även när fiendens makt är stark. Men dom är inte enbart vedergällning utan en väg till uppbyggelse och fred. Med Guds trofasthet öppnas en framtid där landet åter används av honom i sanning och helighet.
Kopplingsord till visdomssamtal
Följande noteringar kan vävas in i studien: det goda och rättfärdiga i Guds dom kommer aldrig i konflikt med hans kärlek; uppbyggelse och helande följer när folket vänder sig till honom i ödmjuk bön och lydnad.
Not:
Inga längre citat från Mattheus-Henry, Barnes eller Clarke används i denna sammanfattning, utan deras pedagogiska insikter har införlivats som allmän referens där det gynnar förståelsen av textens kärna.