Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jesaja 1 Jesaja 2 Jesaja 3 Jesaja 4 Jesaja 5 Jesaja 6 Jesaja 7 Jesaja 8 Jesaja 9 Jesaja 10 Jesaja 11 Jesaja 12 Jesaja 13 Jesaja 14 Jesaja 15 Jesaja 16 Jesaja 17 Jesaja 18 Jesaja 19 Jesaja 20 Jesaja 21 Jesaja 22 Jesaja 23 Jesaja 24 Jesaja 25 Jesaja 26 Jesaja 27 Jesaja 28 Jesaja 29 Jesaja 30 Jesaja 31 Jesaja 32 Jesaja 33 Jesaja 34 Jesaja 35 Jesaja 36 Jesaja 37 Jesaja 38 Jesaja 39 Jesaja 40 Jesaja 41 Jesaja 42 Jesaja 43 Jesaja 44 Jesaja 45 Jesaja 46 Jesaja 47 Jesaja 48 Jesaja 49 Jesaja 50 Jesaja 51 Jesaja 52 Jesaja 53 Jesaja 54 Jesaja 55 Jesaja 56 Jesaja 57 Jesaja 58 Jesaja 59 Jesaja 60 Jesaja 61 Jesaja 62 Jesaja 63 Jesaja 64 Jesaja 65 Jesaja 66Verse
Jesaja 14:1 Jesaja 14:2 Jesaja 14:3 Jesaja 14:4 Jesaja 14:5 Jesaja 14:6 Jesaja 14:7 Jesaja 14:8 Jesaja 14:9 Jesaja 14:10 Jesaja 14:11 Jesaja 14:12 Jesaja 14:13 Jesaja 14:14 Jesaja 14:15 Jesaja 14:16 Jesaja 14:17 Jesaja 14:18 Jesaja 14:19 Jesaja 14:20 Jesaja 14:21 Jesaja 14:22 Jesaja 14:23 Jesaja 14:24 Jesaja 14:25 Jesaja 14:26 Jesaja 14:27 Jesaja 14:28 Jesaja 14:29 Jesaja 14:30 Jesaja 14:31 Jesaja 14:32



Jesaja 14:10 (SV1917) – kommentar i kontext
I Jesajaboken skildras en avfallshistoria som en sats med flera lager: en kungars och hedna kungars hopp om makt, men samtidigt en dom över dem som förrådde och föraktade Guds rike. Versen uppträder i en passage där fiendernas öde avslöjas och deras förstorade stolthet väcks till skam av deras egen undergång. I SV1917 översätts orden som rör deras jämförelse med dem som nu har förlorat sin styrka och sin röst, och där man märker hur Gud och hans sändebud avslöjar deras öde. Denna vers fungerar som ett spegelblänk för envar som satte sin lit till makt och ära utan guds rättfärdighet som grund.
Central betydelse
Budskapet är att kungarikets riken och deras stolta väsen inte står fasta när Guds dom kommer. De upphäver allas röst och erkänner att de själva blivit maktlösa, likt deras tidigare överdrivna egenvärde. Det påminner om hur den stolthet som byggs på mänsklig makt, när den utsätts för Guds rättvisa, blir tyst och konfronteras med faktumet att andra nu är deras like i underkastelse eller nu har överträffat dem i förlust. Denna insikt pekar mot Guds suveränitet och människans mänskliga begränsning inför hans dom.
Två till tre centrala teman
Relaterade passager
– Jona 2:10: Guds ingripande som sätter stopp för upprorisk stolthet. Förklaringen att Guds ord och makt över naturen och folk öppnar dörren till ny kännedom om hans suveränitet. Förtydligar att inga människors väsen står över hans vilja.
– Ordspråksboken 16:18: Stolthet föregår fall, och höga planer uppkommer ur andras undergång; en varning om hur öppenhet för Guds visdom räddar från förlust.
– Romarbrevet 2:8-9: Denna princip om rättfärdighet och dom understryker att Gud dömer efter människors hjärta och verk, inte efter världens beundran eller makt.
Praktisk reflektion
Hur ofta byggs våra liv på yttre framgångar – karriär, status eller rikedom – i stället för på en fast tro på Gud? Texten påminner om att maktens ordlöshet vid Guds ansikte blir en varning och en uppmaning att omvända vår tillit till den som har all makt i himlen och på jorden.
Sammanfattning
Jesaja 14:10 i SV1917 visar hur de som tidigare upphöjde sig själva inför andra nu upplever en liknande övning i tystnad. Det är en påminnelse om Guds suveränitet och att människans makt är begränsad inför hans dom. Versen fungerar som en spegel där stolthet speglas och avgörs av Guds rättvisa, och där varje människa uppmanas att söka sin trygghet i Herren snarare än i jordiska härskare.
Kort referens till fäderna: Mattæus Henry, Barnes och Clarke ger teologiska nyanser om Guds dom och måttfullhet inför stolthet, där deras synpunkter sammanfaller i betoningen av Guds suveränitet och människornas beroende av honom.