Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
1 Mosebok 1 1 Mosebok 2 1 Mosebok 3 1 Mosebok 4 1 Mosebok 5 1 Mosebok 6 1 Mosebok 7 1 Mosebok 8 1 Mosebok 9 1 Mosebok 10 1 Mosebok 11 1 Mosebok 12 1 Mosebok 13 1 Mosebok 14 1 Mosebok 15 1 Mosebok 16 1 Mosebok 17 1 Mosebok 18 1 Mosebok 19 1 Mosebok 20 1 Mosebok 21 1 Mosebok 22 1 Mosebok 23 1 Mosebok 24 1 Mosebok 25 1 Mosebok 26 1 Mosebok 27 1 Mosebok 28 1 Mosebok 29 1 Mosebok 30 1 Mosebok 31 1 Mosebok 32 1 Mosebok 33 1 Mosebok 34 1 Mosebok 35 1 Mosebok 36 1 Mosebok 37 1 Mosebok 38 1 Mosebok 39 1 Mosebok 40 1 Mosebok 41 1 Mosebok 42 1 Mosebok 43 1 Mosebok 44 1 Mosebok 45 1 Mosebok 46 1 Mosebok 47 1 Mosebok 48 1 Mosebok 49 1 Mosebok 50Verse
1 Mosebok 9:1 1 Mosebok 9:2 1 Mosebok 9:3 1 Mosebok 9:4 1 Mosebok 9:5 1 Mosebok 9:6 1 Mosebok 9:7 1 Mosebok 9:8 1 Mosebok 9:9 1 Mosebok 9:10 1 Mosebok 9:11 1 Mosebok 9:12 1 Mosebok 9:13 1 Mosebok 9:14 1 Mosebok 9:15 1 Mosebok 9:16 1 Mosebok 9:17 1 Mosebok 9:18 1 Mosebok 9:19 1 Mosebok 9:20 1 Mosebok 9:21 1 Mosebok 9:22 1 Mosebok 9:23 1 Mosebok 9:24 1 Mosebok 9:25 1 Mosebok 9:26 1 Mosebok 9:27 1 Mosebok 9:28 1 Mosebok 9:29



1 Mosebok 9:29 (SV1917) — Ordet om Noas långa liv och hans död
I denna avslutning på Noas tid efter floden sammanfattas Noas liv med en exakt tidsangivelse: och alltså blev Noas hela ålder nio hundra femtio år; därefter dog han. Planen i runstenarna i det förflutna är enkel men betydelsefull: människans livsgräns växer ut ur Guds skapelseord och uppgivenhet, och den följer här en ny tidsålder efter syndens överskuggning.
Det omedelbara sammanhanget
Versen placeras i kapitlets avslutande ruta efter Noas nuvarande livsperiod som efter floden sträcker sig över generationer. Bibeln visar hur Gud upprättade Noah som det trofasta orubbliga ankaret för en ny mänsklighet och hur människolivets längd förhåller sig till Guds dom och nåd.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Här speglas Guds trofasthet och rättfärdighet. Efter floden bekräftar Gud sitt förbund och sina garantier med mänskligheten, men människolivet får samtidigt en bestämd längd som leder till upptäckt av att tiden går och att varje liv är under Guds ögon. Noas ålder fungerar som en symbol för den mänskliga härkomsten innan kyrkans tid av löften leder till en ny ordning.
Några viktiga ord och bilder som klargörs
– "hela ålder" pekar på den fullständiga livslängden över generationerna i den gamla tiden. – "därefter dog han" markerar slutet på Noas personliga löp och övergången till nya generationer, en förändring som följer Guds ordning i skapelsen och i förbundet med Noah.
Relaterade passager (cross-referenser)
Kommentar: Dessa passager förstärker hur Noas livstidsangivelse fungerar som en inblick i skiftet mellan den förflutna tiden och den nya ordningen i människans historia inför Herren.
Tillämpling för dagens troende
Texten uppmanar oss att se tiden som en gåva från Gud, där varje livslängd är en del av Guds planer. Vi svarar med tro och lydnad i vardagen, att leva i hopp om hans trofasthet och i tjänst för hans förbund. Ingen tids lycka eller längtan ger vår rättfärdighet; den kommer genom tro på Kristus och ett liv som speglar Guds kärlek i varje dag.
Notering om äldre kommentarer: Denna tolkning drar nytta av lutherska och klassiska bibelkommentarer där Noas livsförlopp används som en tidsmarkör i den mänskliga historien. I sammanhanget ges kärnan att Gud styr tidens gång utan att förlora sin rättfärdighet eller sitt löfte. Exempelvis nämner Martin Luther och äldre bibelkommentatorer att människolivets längd kan ses som en gradvis anpassning till de villkor som följer syndafloden, där Gud i sitt förbund behåller hoppet om frälsning.
Genom hela texten hålls fokus på Guds trofasthet och människans plats i hans stora plan, även när tiden förflyter och livsperspektivet skiftar.