Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
1 Mosebok 1 1 Mosebok 2 1 Mosebok 3 1 Mosebok 4 1 Mosebok 5 1 Mosebok 6 1 Mosebok 7 1 Mosebok 8 1 Mosebok 9 1 Mosebok 10 1 Mosebok 11 1 Mosebok 12 1 Mosebok 13 1 Mosebok 14 1 Mosebok 15 1 Mosebok 16 1 Mosebok 17 1 Mosebok 18 1 Mosebok 19 1 Mosebok 20 1 Mosebok 21 1 Mosebok 22 1 Mosebok 23 1 Mosebok 24 1 Mosebok 25 1 Mosebok 26 1 Mosebok 27 1 Mosebok 28 1 Mosebok 29 1 Mosebok 30 1 Mosebok 31 1 Mosebok 32 1 Mosebok 33 1 Mosebok 34 1 Mosebok 35 1 Mosebok 36 1 Mosebok 37 1 Mosebok 38 1 Mosebok 39 1 Mosebok 40 1 Mosebok 41 1 Mosebok 42 1 Mosebok 43 1 Mosebok 44 1 Mosebok 45 1 Mosebok 46 1 Mosebok 47 1 Mosebok 48 1 Mosebok 49 1 Mosebok 50Verse
1 Mosebok 19:1 1 Mosebok 19:2 1 Mosebok 19:3 1 Mosebok 19:4 1 Mosebok 19:5 1 Mosebok 19:6 1 Mosebok 19:7 1 Mosebok 19:8 1 Mosebok 19:9 1 Mosebok 19:10 1 Mosebok 19:11 1 Mosebok 19:12 1 Mosebok 19:13 1 Mosebok 19:14 1 Mosebok 19:15 1 Mosebok 19:16 1 Mosebok 19:17 1 Mosebok 19:18 1 Mosebok 19:19 1 Mosebok 19:20 1 Mosebok 19:21 1 Mosebok 19:22 1 Mosebok 19:23 1 Mosebok 19:24 1 Mosebok 19:25 1 Mosebok 19:26 1 Mosebok 19:27 1 Mosebok 19:28 1 Mosebok 19:29 1 Mosebok 19:30 1 Mosebok 19:31 1 Mosebok 19:32 1 Mosebok 19:33 1 Mosebok 19:34 1 Mosebok 19:35 1 Mosebok 19:36 1 Mosebok 19:37 1 Mosebok 19:38



1 Mosebok 19:16 (SV1917) – Kontext och betydelse
I kapitlets sammanhang handlar det om Sodom och Gomorras undergång och hur övernaturliga händelser förbereder ruinens genomförande. Lot, som stod i ständig konflikt mellan rättfärdig tro och omgivningens mörka moral, får av Herrens änglar budskap om förflyttning. Vers 16 beskriver vad som händer när de närmar sig räddningen: Lot dröjer kvar, och de följeslagande änglarna tar honom, hans hustru och hans två döttrar vid handen och leder dem ut ur staden. Ordet ”ty HERREN ville skona honom” betonar att Guds ingripande, inte Lot själv, räddar dem från förstörelsen.
Central betydelse
Händelsen visar Guds kalla missligenhet mot synd och hans nåd mot de som söker skydd hos honom. Änglarnas ingripande vidtar en handling som främjar en rättfärdighetens räddning, samtidigt som den gestaltar att räddningen inte uppnås genom människans handling utan genom Guds nåd och kyrkans lydnad.
Nyckelteman
Relaterade passager
– Jämför med 2 Mos 14 där Gud ingriper till befrielse, vilket belyser att frälsningen ofta går genom Guds initiativ. När Gud märker människors svaghet, kan andra rycka in för att rädda från förödelse.
– Jakobs brödrars bristfällighet och Guds kallelse att rädda i svåra tider speglar en liknande dynamik: trohet till Gud leder till frälsning trots mänskliga brister.
Praktiskt reflektion
Versen påminner oss om att vår frälsning inte står på våra egna förmågor, utan på Guds vilja och nåd. Vi uppmuntras att visa lydnad när Gud kallar, även om omständigheterna verkar farliga eller förvirrande. Att hålla sig till Guds väg, även när vi tvekar, är en handling av tillit i en värld där syndens påverkan är stark.
Kort sammanfattning
Här visar texten hur Guds nåd aktiveras i räddning genom änglarnas ingripande och Lot-familjens förflyttning ur den städer som drabbas av Guds dom. Ingripandet är ett tecken på Guds rättfärdighet och barmhärtighet: han skonar de som tar skydd hos honom.
Källor i samtida äldre kommentarer
Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke betonar i sina verk att Guds ingripande ofta står i paradoxen mellan mänsklig svaghet och Guds trofasthet. Deras sammanfattningar pekar på att räddningen inte består i människans förtjänster utan i Guds beslut att bevara de troende i farans stund. Utifrån deras ord kan man sammanfatta att det är Guds vilja att skydda de som lydigt söker honom, även när de står under prövning.