Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
2 Mosebok 1 2 Mosebok 2 2 Mosebok 3 2 Mosebok 4 2 Mosebok 5 2 Mosebok 6 2 Mosebok 7 2 Mosebok 8 2 Mosebok 9 2 Mosebok 10 2 Mosebok 11 2 Mosebok 12 2 Mosebok 13 2 Mosebok 14 2 Mosebok 15 2 Mosebok 16 2 Mosebok 17 2 Mosebok 18 2 Mosebok 19 2 Mosebok 20 2 Mosebok 21 2 Mosebok 22 2 Mosebok 23 2 Mosebok 24 2 Mosebok 25 2 Mosebok 26 2 Mosebok 27 2 Mosebok 28 2 Mosebok 29 2 Mosebok 30 2 Mosebok 31 2 Mosebok 32 2 Mosebok 33 2 Mosebok 34 2 Mosebok 35 2 Mosebok 36 2 Mosebok 37 2 Mosebok 38 2 Mosebok 39 2 Mosebok 40Verse
2 Mosebok 4:1 2 Mosebok 4:2 2 Mosebok 4:3 2 Mosebok 4:4 2 Mosebok 4:5 2 Mosebok 4:6 2 Mosebok 4:7 2 Mosebok 4:8 2 Mosebok 4:9 2 Mosebok 4:10 2 Mosebok 4:11 2 Mosebok 4:12 2 Mosebok 4:13 2 Mosebok 4:14 2 Mosebok 4:15 2 Mosebok 4:16 2 Mosebok 4:17 2 Mosebok 4:18 2 Mosebok 4:19 2 Mosebok 4:20 2 Mosebok 4:21 2 Mosebok 4:22 2 Mosebok 4:23 2 Mosebok 4:24 2 Mosebok 4:25 2 Mosebok 4:26 2 Mosebok 4:27 2 Mosebok 4:28 2 Mosebok 4:29 2 Mosebok 4:30 2 Mosebok 4:31
2 Mosebok 4:20 (SV1917) – Kontext och betydelse
Dessa ord följer Mose samtalet med Gud vid brasan och hans uppdrag att återvända till Egypten för att befria Israels folk. Mose lämnar Midjan och återvänder till Egypten, där han möter farao och leder Guds folk ut ur slaveriet. Versen beskriver den praktiska åtgärden i Mose uppdrag: han tar sin hustru och söner, sätter dem på sin åsna och ger sig av, medan han bär Guds stav i sin hand. Denna bild av flytt och ledarskap understryker både Guds välvilja mot de utvalda och Mose kallning som redskap för befrielsen.
Central betydelse
Texten visar Mose i enlighet med Guds plan: han lämnar sitt lugna liv i Midjan och tar första steget mot uppdraget i tro. Hustruns och barnens medfärd markerar ett familjärt människoliv inför ett historiskt, gudsbeskådligt ögonblick. Staven i handen symboliserar gudomlig auktoritet och befrielsekraft, som ska visas genom tecken och under inför Egyptens folk.
Tre centrala teman
Relaterade passager
– Efteråt visar Mose tecken inför Farao (2 Mosebok 7–11); tecknen förstärker principen att Guds budskap kräver tro och lydnad. Tre ex.
– Guds kallelse och utmaning av tro i syfte att uppväcka Israels tro under uttåget (2 Mosebok 3–4). Exempel: Guds gåvor och uppmaning
– I senare avsnitt betonas att ledarskapet uppbyggs i relation till Gud snarare än mänsklig styrka (5 Mos 1:16–17).
Praktisk reflektion
Versen uppmanar att följa Guds kallelse med tillförsikt, även när vägen leder till osäkerhet. Mose tar med sin familj som en del av kallet och visar att tro och ansvar hänger ihop. När vi står inför uppdrag eller förändring, låt oss söka Guds nåd och uppmuntran i hans stav – tecknet på hans närvaro och kraft.
Sammanfattning
2 Mosebok 4:20 fångar ögonblicket när Mose svarar på Guds kallelse genom att samla sin familj och resa mot Egyptens land, utrustad med Guds stav. Det är ett beslut som förenar tro, lydnad och familjeliv under Guds uppdrag – en liten men viktig länk i redskapet som Gud valt för befrielsen av israeliterna.
Korsreferenser
– Psyk av tecken och under i Moses tjänst (2 Mosebok 7:8–13): tecken som bekräftar Guds beslut. Förklaring: tecken används för att övertyga och uppmana tro. Referensnot
– Guds närvaro i ledarskapet (2 Mos 3:12): Gud lovar att vara med Mose i uppdraget. Referensnot
– Uttåget och ledarskapets ansvar (5 Mos 1:16–17): rättvisa och omsorg i ledarskapet under förbundets lag.