Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Efesierbrevet 3:1 Efesierbrevet 3:2 Efesierbrevet 3:3 Efesierbrevet 3:4 Efesierbrevet 3:5 Efesierbrevet 3:6 Efesierbrevet 3:7 Efesierbrevet 3:8 Efesierbrevet 3:9 Efesierbrevet 3:10 Efesierbrevet 3:11 Efesierbrevet 3:12 Efesierbrevet 3:13 Efesierbrevet 3:14 Efesierbrevet 3:15 Efesierbrevet 3:16 Efesierbrevet 3:17 Efesierbrevet 3:18 Efesierbrevet 3:19 Efesierbrevet 3:20 Efesierbrevet 3:21



Varför Efesierbrevet 3:21 matters
I denna avslutande växling i det tredje kapitlet rör Paulus förstängd sin bön om vishet och styrka för den kristna församlingen och avslutar med en stämningsfull klang av lov och tacksamhet. Versen inleder en DN-linje där universell tillhörighet – tillhörighet i Kristus och i församlingen – får sin fulla tyngd: all ära till Gud i församlingen och i Kristus Jesus genom alla släkten och till evigheternas evighet. Denna slutklang är inte bara en teologisk deklaration utan en praktisk påminnelse om gemenskapens grund och Guds universella plan.
Originalkontext och huvudbudskap
Bakom versen ligger Paulus böneåskådning för Efesosförsamlingen: att de ska känna djupet av Kristi kärlek och stå fast i Guds plan. Texten pekar ut det som i hela brevet är centralt: Kristus är upphöjd och alla nationer har del i Guds löften genom tron. Detta sista ord – „honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus“ – riktar vår uppmärksamhet mot Guds härska över historien och evigheten. Det finns en betoning på församlingens enhet kring Kristus som nav och källa till ära.
Nyckelteman i versen
Historisk och teologisk bakgrund
Den svenska översättningen SV1917 fångar tydligt den liturgiska klangen i texten där all ära ges till Gud. Pauli ordning speglar en judisk-religiös bäring (Herrens ära i templet) och en kristen universalisering (släkten genom Kristus). Detta knyter an till tidiga kristna förståelse av kyrkan som ett nytt folkslag som förenas i tron på Kristus över alla gränser.
Cross-referenser
- Rom 11:36: Allt kommer från Gud och till Gud är all ära. Förklarar varför ära tillhör Gud som skapar och upprätthåller historia och frälsning.
- Ef 1:22–23: Kristus är huvudet över allt och kyrkan är hans kropp; detta gör att ära tillfaller Kristus och församlingen gemensamt.
- 1 Tim 3:15: Kyrkan som Guds hus – ett folk som lever som helgat och anbetar, där ära framförs mot Gud.
Närmare teologisk sammanfattning
Versens budskap är inte bara hörsägen om Guds storhet utan en rop till gemenskap: kyrkan består i att bära Jesu namn och ära, och alla släkten har del i denna sak. Det är ett uppmuntrande minne att Guds verk är universellt och bestående, förenat i Kristus och i församlingen.
Avslutande bönedrivna reflektion
Herre, låt vår tro växa i insikten att allt vi gör i din kyrka syftar till din äran. Hjälp oss att leva i enhet, i kärlek och i tacksamhet för att Kristus är huvudet över allt och att all släkt i honom har del. Till din ära nu och i evighet, amen.
Kort andetag av korsreferenser
Tre snabba kopplingar: Rom 11:36 betonar alliansen mellan skapelse och Skapare; Ef 1:22–23 framhäver Kristi huvudställning och kyrkans funktion; 1 Tim 3:15 pekar mot kyrkans identitet som Guds hus där ära tillbedes i gemenskap.