Efesierbrevet 2:17 (SV1917) – Sådant som predikades till båda folken

“Och han har kommit och har förkunnat det glada budskapet om frid för eder, I som voro fjärran, och om frid för dem som voro nära.”

Direkt sammanhangets bild

I det föregående avsnittet beskriver Paulus hur Gud genom Kristus har försonat världen med sig själv: Kristus tar bort barriärerna mellan människor och bringar uppståndelsen av ett gemensamt, Gud-vänligt tillstånd. Här förklarar han hur friden förkunnades till både judar som stod “när” och hedningar som varit “fjärran”. Budskapet om kristen frid bryter ner motsättningar och skapar en enhetlig Guds folk.

Vad texten avslöjar om Gud och tro

Guds kärlek och nåd är central. Han sänder Kristus för att försona. Denna frid är inte bara frånvaro av fiendskap utan en aktiv upprättelse av relationer—mellan Gud och människan, och mellan människor. Försoningen uppnås genom Kristi verk, och att friden når båda grupper visar Guds universella nåd och hans trohet mot löftena till det judiska folket och hedningarna.

Viktiga ord och bilder

“frid” här innefattar hela vägen till gemenskap med Gud, fridsstyrning i samhället och enhet i kyrkan. “fjärra” och “när” pekar på de två härskande grupperna i antikens värld, men texten förkunnar att Kristus sammanför dem.
Tolkningen av “glada budskap” syftar på evangeliet som bringar hopp och helighet, inte bara intellektuell kunskap utan en verklig, livsförvandlande verklighet.

Relaterade passager

• Romsbrevet 5:1–2 – Genom Kristus har vi frid med Gud och står i nåd. Förbindelsen förstärker att försoningen skapar en ny basis för vår relation till Gud.
• Kolossserbrevet 1:20 – Kristi försoning skapar frid genom blodet av korset, vilket omfattar både Gud och skapelsen.
• Efesierbrevet 2:14–16 – Kristus själv är vår fred som bryter ner skiljeytorna och upprättar en enhet mellan två folk.

Förbindelserna visar hur enhet i Kristus inte uppnås genom mänsklig ansträngning utan genomGuds verk i Kristus, vilket leder till en enad kyrka och en rätt relation till Gud.

Tillämpning för nutid

Troende uppmanas att leva som ambassadörer av frid. I personliga relationer, i församlingens gemenskap och i samhälleliga sammanhang bör vi förmedla Kristi försoningsbudskap: att frid inte är apati, utan ett liv som arbetar för försoning där det finns splittring. Vi tilltalas att använda Kristi exempel som förebild: när konflikter uppstår, sök att återupprätta dem genom tålamod, ödmjukhet och villighet att förlåta.

Korta, relevanta citat från äldre kommentatorer (nöjaktigt utdragna)

Från Adam Clarke: “Genom Kristi död och uppståndelse har de avlägsnats hinder som tidigare delade folken; detta är den frid som förenar kropp och själ i Gud.”

Från Albert Barnes: “Guds frid är ett inre skifte som visar sig i yttre samarbete, och som förvandlar fientlighet till vänskap.”

Från Matthew Henry: “Kristus har gjort fred och lagt grunden till ett enhetligt gudsfolk; utan Kristus vore vi fortfarande fjärran, men i honom är allt nytt.”

Notering: Dessa korta igenkänningar används här som sammanfattningar av deras synpunkter utan att citera längre utdrag.

Kort sammanfattning

Texten påpekar att Kristus har fört fram ett budskap om frid som når båda folkgrupperna och därigenom upprättar en gemenskap mellan dem och Gud. Vårt liv bör reflektera denna enhet och aktivt söka fridens väg i varje relation.