Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
5 Mosebok 1 5 Mosebok 2 5 Mosebok 3 5 Mosebok 4 5 Mosebok 5 5 Mosebok 6 5 Mosebok 7 5 Mosebok 8 5 Mosebok 9 5 Mosebok 10 5 Mosebok 11 5 Mosebok 12 5 Mosebok 13 5 Mosebok 14 5 Mosebok 15 5 Mosebok 16 5 Mosebok 17 5 Mosebok 18 5 Mosebok 19 5 Mosebok 20 5 Mosebok 21 5 Mosebok 22 5 Mosebok 23 5 Mosebok 24 5 Mosebok 25 5 Mosebok 26 5 Mosebok 27 5 Mosebok 28 5 Mosebok 29 5 Mosebok 30 5 Mosebok 31 5 Mosebok 32 5 Mosebok 33 5 Mosebok 34Verse
5 Mosebok 31:1 5 Mosebok 31:2 5 Mosebok 31:3 5 Mosebok 31:4 5 Mosebok 31:5 5 Mosebok 31:6 5 Mosebok 31:7 5 Mosebok 31:8 5 Mosebok 31:9 5 Mosebok 31:10 5 Mosebok 31:11 5 Mosebok 31:12 5 Mosebok 31:13 5 Mosebok 31:14 5 Mosebok 31:15 5 Mosebok 31:16 5 Mosebok 31:17 5 Mosebok 31:18 5 Mosebok 31:19 5 Mosebok 31:20 5 Mosebok 31:21 5 Mosebok 31:22 5 Mosebok 31:23 5 Mosebok 31:24 5 Mosebok 31:25 5 Mosebok 31:26 5 Mosebok 31:27 5 Mosebok 31:28 5 Mosebok 31:29 5 Mosebok 31:30
5 Mosebok 31:21 (SV1917): Kontext och betydelse
I sammanhanget talar Mose till Israels folk innan de går in i det land som Gud har lovat dem. som en del av Mose sista uppgifter och den nytestamentliga profetiska röst som ligger i femte boken, förmedlar detta stycke att Gud känner människornas benägenhet till olydnad och att sången som följer dem kommer att vara ett vittnesbörd när nöd och olycka drabbar dem. Sången fungerar som ett minnesmärke och ett korståg mot att glömma Guds vilja och hans trofasthet.
Central betydelse
Texten understryker att Gud redan vet hur människan kommer att handla när landet väl är i deras besittning. Denna kunskap är inte ett fördömande utan en del av Guds suveräna plan: när folkets olydnad visar sig, kommer sången att tala till deras efterkommande och därigenom bevaras som vittnesbörd om Guds pålitlighet och människans ansvar.
Nyckelteman
Relationer till andra texter
Liknande teman återkommer i Mos 32–34 där Guds rättvisa och nåd uppträder i samband med Israels omtanke om deras framtida generationer. För närvarande är sången en form av samtal mellan Gud, Moses och folket; den fungerar också som en förebådelse inför pratet om trohet i löftet.
Praktisk reflektion
Frågan som vilar över läsaren är hur vi vårdar vårt minne av Guds trofasthet. Så ofta glömmer vi Guds goda gärningar i vardagens bekymmer. Denna vers uppmanar oss att låta gudstjänstens ord och berättelser bevara vår tro och vår lydnad inför Gud, särskilt när vi står inför framtida prövningar.
Korsreferenser
- Hebreerbrevet uppmuntrar till minne av tidigare vittnesbörd som stärkte trosläget under prövningar (referens kontextuell koppling).
- Ordprövningar i läran om Guds trofasthet och människans ansvar återkommer i Josua och Domarboken där trohet ger välsignelse.
Sammanfattning
5 Mosebok 31:21 förmedlar att Gud redan känner människornas förestående tankar och handlingsmönster. Sången som följer kommer att fungera som ett beständigt vittnesbörd till kommande generationer om Guds trofasthet och människans kallelse att lyda. Det är en påminnelse om att våra liv och våra beslut påverkar hur löftet uppfylls i vår tid och i nästa.
Exakta korta citat från äldre kommentatorer (om tillgängliga): Albert Barnes hänvisar till människors natur och Guds frälsningsväg som närvarande även i framtida generationer; Adam Clarke betonar att gudomlig kunskap om människans hjärta framhäver behovet av trofasthet. Ingen längre utsaga av Matthew Henry är citerad i denna text.