Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
5 Mosebok 1 5 Mosebok 2 5 Mosebok 3 5 Mosebok 4 5 Mosebok 5 5 Mosebok 6 5 Mosebok 7 5 Mosebok 8 5 Mosebok 9 5 Mosebok 10 5 Mosebok 11 5 Mosebok 12 5 Mosebok 13 5 Mosebok 14 5 Mosebok 15 5 Mosebok 16 5 Mosebok 17 5 Mosebok 18 5 Mosebok 19 5 Mosebok 20 5 Mosebok 21 5 Mosebok 22 5 Mosebok 23 5 Mosebok 24 5 Mosebok 25 5 Mosebok 26 5 Mosebok 27 5 Mosebok 28 5 Mosebok 29 5 Mosebok 30 5 Mosebok 31 5 Mosebok 32 5 Mosebok 33 5 Mosebok 34Verse
5 Mosebok 26:1 5 Mosebok 26:2 5 Mosebok 26:3 5 Mosebok 26:4 5 Mosebok 26:5 5 Mosebok 26:6 5 Mosebok 26:7 5 Mosebok 26:8 5 Mosebok 26:9 5 Mosebok 26:10 5 Mosebok 26:11 5 Mosebok 26:12 5 Mosebok 26:13 5 Mosebok 26:14 5 Mosebok 26:15 5 Mosebok 26:16 5 Mosebok 26:17 5 Mosebok 26:18 5 Mosebok 26:19



Herren har hört din bekännelse om att tillhöra hans egendomsfolk
Huvudpoängen i denna vers är att Israel offentligt erkänner sin nationella och rättsliga relation till Gud: de vill vara hans egendomsfolk och följa hans bud. Det är ett ömsesidigt åtagande där Guds val och Israels lydnad förenas i ett gudsrelationens ramverk. Denna deklaration följer själva Deuteronomiums fokus på ett levt förbund mellan Herren och hans folk.
Litterär kontext
Versen är en del av mottagandet av lagen och av Israels åtagande efter utvandringen ur Egypten. Israel bekänner inför Herren och inför folket att de vill leva i lydnad och tillhörighet under hans gudomliga herravälde. Sådana deklarationer upprepas ofta i gamla förbundstexter som syftar till att väga om trohet och avvikelse.
Teologisk betydelse
Budskapet förmedlar två sidor: identitet och ansvar. Genom att vilja vara “hans egendomsfolk” firas ett särskilt kall och privilegium: ett sätt att leva i gemenskap med Gud och förvänta hans välsignelse. Samtidigt innebär det ett trohetens krav – att följa hans bud. Förbundet är inte bara en titel, utan ett levt liv i lydnad och hängivenhet.
Kopplingar i Skriften
Betydelsen här är inte bara identitet utan ansvar: ett liv som speglar Guds helighet i vardagen och i samhällets ordning.
Cross-referenser och korta förklaringar
- Samhörighetens status (såsom i 2 Mos 19): att vilja följa och tillhöra Gud visar att relationen är aktiv och ömsesidig.
- Nådekännetecken (1 Petr 2:9–10): de som tillhör Gud har ett uppdrag att sprida ljus och leva som vittnen.
- Lydnadens caraktär (5 Mos 10:12–13): kärnan i förbundet är att älska, tjäna och följa Herrens bud med hela livet.
Frågor till reflektion
Sammanfattning
Denna vers befäster en central identitet hos Israels folk: att vara Guds egendom och vilja följa hans bud. Det är både ett privilegium och ett ansvar – ett liv i gemenskap som återspeglar Guds helighet och hans välvilja mot sitt utvalda folk. Denna dynamik återkommer genom hela Skriften som en röd tråd i förbundet mellan Gud och människa.
Notas om äkthet och citat.
Inga direkta längre citat från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke används i denna korta sammanfattning. Referenser till deras verk används som allmän vägledning i den här tolkningen och hänvisningar ovan följer deras inriktning utan reproduktion av längre utdrag.
SV1917 översättningen fångar kärnan i textens “Jag vill vara hans egendomsfolk” och betonar den ideografiska och lagliga anknytningen som ligger till grund för den judiska identiteten och dess teologiska vännerkap med Gud.