Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
5 Mosebok 1 5 Mosebok 2 5 Mosebok 3 5 Mosebok 4 5 Mosebok 5 5 Mosebok 6 5 Mosebok 7 5 Mosebok 8 5 Mosebok 9 5 Mosebok 10 5 Mosebok 11 5 Mosebok 12 5 Mosebok 13 5 Mosebok 14 5 Mosebok 15 5 Mosebok 16 5 Mosebok 17 5 Mosebok 18 5 Mosebok 19 5 Mosebok 20 5 Mosebok 21 5 Mosebok 22 5 Mosebok 23 5 Mosebok 24 5 Mosebok 25 5 Mosebok 26 5 Mosebok 27 5 Mosebok 28 5 Mosebok 29 5 Mosebok 30 5 Mosebok 31 5 Mosebok 32 5 Mosebok 33 5 Mosebok 34Verse
5 Mosebok 20:1 5 Mosebok 20:2 5 Mosebok 20:3 5 Mosebok 20:4 5 Mosebok 20:5 5 Mosebok 20:6 5 Mosebok 20:7 5 Mosebok 20:8 5 Mosebok 20:9 5 Mosebok 20:10 5 Mosebok 20:11 5 Mosebok 20:12 5 Mosebok 20:13 5 Mosebok 20:14 5 Mosebok 20:15 5 Mosebok 20:16 5 Mosebok 20:17 5 Mosebok 20:18 5 Mosebok 20:19 5 Mosebok 20:20



5 Mosebok 20:14 (SV1917) – Kontext och betydelse
I Moseboken ges instruktioner om hur israeliterna skulle närma sig krig. Kapitel 20 fokuserar på regler för belägring och behandlingen av städer och deras invånare. Vers 14 kommer i sammanhanget där Gud tillåter att vissa byten behålls av israeliterna efter seger, särskilt när det gäller det som drabbar avstövning och nödvändiga tillgångar. Detta utgör en del av en större lagtext som reglerar rättvisa och ordning i krigets kinetik, och betonar en avgränsning mellan fienders gods och det som tilldelas Guds folk.
Huvudbetydelse
Texten säger att kvinnorna, barnen, boskapen och allt annat som finns i staden, samt allt byte som erhålls där, ska tillfalla israeliterna som deras byte. Samtidigt ligger en religiös ton i uppmaningen att njuta av bytet som Herren din Gud låter dig taga. Det indikerar Guds tillstånd och godkännande av vissa uppoffringar som folket kan göra efter att romerna besegrats; bytet fungerar som ett stöd för bosättningen och överlevnaden i det nya landet.
Tre centrala teman
Relationer till andra texter
– Liknande regler om byte och hur man behandlar städerna förekommer i andra delar av lagen i Torah, där strikta regler följs för hur segrarna ska leva och hedra Gud efter vinsten. Kärnperspektiv är att tempel och altare ofta står i relation till hur man använder segrarnas vinst.
– I de historiska berättelserna om israeliternas erövringar betonas att guds ledning och påminnelser om tro och lydnad ligger bakom segrarna, även om plundringen ger praktiskt stöd till livet i landet.
Kopplade passager (kortfattat)
Praktisk reflektion
Mötet mellan strid och rättvisa i denna vers påminner om att Gud vill ge folket stöd och ordning även i svåra tider. Det uppmanar till att se seger och byte som ett sätt att ordna livet efter en konflikt, snarare än att låta girighet eller skadeglädje styra. Förtroendet vilar i Guds ledning även i oundviklig kamp.
Kort slutsats
Versen visar hur Gud reglerar hur segerens "byte" används – med syfte att stödja þjóðens överlevnad och Guds folk i landet. Den understryker Guds roll som ledare över både krigets frågor och nationens ekonomi – en påminnelse om ordning och barmhärtighet i svåra tider.
Korsreferenser och förklaringar
Exakta citat från Matthevs, Barnes och Clarke används endast som inspirationskällor i sammanhanget; ingen fullständig vers återges nedan.