Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Daniel 5:1 Daniel 5:2 Daniel 5:3 Daniel 5:4 Daniel 5:5 Daniel 5:6 Daniel 5:7 Daniel 5:8 Daniel 5:9 Daniel 5:10 Daniel 5:11 Daniel 5:12 Daniel 5:13 Daniel 5:14 Daniel 5:15 Daniel 5:16 Daniel 5:17 Daniel 5:18 Daniel 5:19 Daniel 5:20 Daniel 5:21 Daniel 5:22 Daniel 5:23 Daniel 5:24 Daniel 5:25 Daniel 5:26 Daniel 5:27 Daniel 5:28 Daniel 5:29 Daniel 5:30 Daniel 5:31



Huvudpoängen: Den Höge Gudens suveräna herravälde över människors makt
Daniel 5:18 enligt SV1917 påminner oss om att de som sitter på kungatronen står under Guds suveräna myndighet. Gudens rike, ära och härlighet överträffar allt mänskligt inflytande, även när hans undersåtar berörs av kungens ord och drömtydningar. Denna vers fungerar som ett tecken i Nebukadrezzars ättlingars tid på att Guds överhöghet står fast även när världen glömmer eller avfärdar honom.
Litterär kontext
Texten står i berättelsen om kung Belsasar (Belshazzar) och kungens bankettdygna, där Gud visar sin makt genom en mystisk skrivelse. Innan denna scen är Nebukadnessar nämnd som den som först upplevde Guds storhet och undervisas i herraväldets verklighet. Vers 18 pekar bakåt mot den uppenbarelse Gabriel gav Nebukadnessar: den Höge Gudens fria, universella auktoritet över riken och människor. I det nuvarande ögonblicket fungerar ordet som en förkunnelse: även om kungar felbedömer eller förhärligar sina egna gudar, är det Gud som bestämmer rikets öde.
Teologisk betydelse
Vår salvelse i denna vers ligger i insikten att Guds dominans är grundläggande och oförändrad. Det är inte människans byråkrati eller militärmakts storhet som bestämmer världens gång utan den Högstes vilja—hans rike står över alla jordiska makter. Denna poäng stärker konservativ tro på Guds suveränitet även när nationer frodas i självständighet eller i stolthet.
Cross-references (exakta poänger, utan fulla verskutter)
Kommentarerna visar att Guds höghet inte är ett historiskt minne utan en levande verklighet som påverkar hur man ser makt, ansvar och moral.
Frågor till reflektion
Sammanfattning och tillämpning
Denna vers befäster att Gudens auktoritet står över alla jordiska makter. Nebukadnessars tidigare erfarenhet av den Högstes storhet fungerar som kontext: närhet till Gud väcker ödmjukhet inför hans rikes natur. För troende idag innebär det att vår önskan om rättvisa, sanning och ödmjukhet inte får avvika från erkännandet av Guds kontroll över alla riken.
Noterat i passagekommentarer: Texten bygger på traditionella tolkningar som ofta citerar Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke för att underbygga läsarens förståelse av Guds suveräna makt. Ingen fullständig verscittring återges här, utan fokus ligger på innebörden och dess bibliska kontext.